Har så många blogg inlägg så aldrig publiceras, mest i rädsla för att folk ska veta hur jag mår..
Det är läskigt, folk kan missförstå..
Jag mår inte alltid dåligt men det är oftast då jag bloggar...

Är lycklig för jag har världens finaste häst, världens sötaste barn och världens underbaraste sambo.. Dom är min allt..
Dom gör allt för mig och jag lever tack vare dom..

Vet att det är svårt att stötta nån som mår dåligt, men vet inte riktigt hur eller ad man ska göra, men egentligen behöver man inte göra mycket allt, bara man inte drar sig undan eller utelämnar den som mår dåligt..

Fick ett vykort för ett par månader sen med en kort text om att jag var fin och saknad.. Blir glad än idag när jag ser det, det värmde så mycket.. Den som skickade det vet hur man räddar nåns dag...

Svammel svammel..
Jag saknar mina vänner. Och jag är för feg för att höra av mig efter så här lång tid...