Ångest över att få ångest
Jag älskar
och jag hatar..
Jag saknar
och vill glömma..
Jag drömmer
och vill förtränga..
Jag längtar
och våndas..
Panik..
Ibland förstår jag inte alls vad som händer, dagen idag har varit bra, har jobbat mina två timmar och det kändes bra. När jag kom hem, slängde jag ihop en saffrans deg och medans den jäste passade jag på att slänga på en maskin tvätt och rensa ur gamla gardiner.. Sen bakade jag ut degen, fikade med syrran när hon hade lunch och bytte gardiner hängde tvätten lagade mat och ja allt sånt man måste göra.. Efter maten brast det... Nu sitter jag här i soffan med panik och ångest, kroppen skakar och världens snurrar.. Faaaan...
Jag vill inte må såhär..
Jag vill inte må såhär..
Jag vill inte ha det så här...
Vad trött jag blir...
Här om kvällen skrev jag ett inlägg från mobilen, som helt plötsligt bara försvann.. Det handlade om hur jag mår nu.. Och nyss skrev jag ett inlägg som också bara försvann. Irriterande..
Skickade just Bella till trossen för att handla saffran och mandelmassa, så vi kan baka lite.. Hon har varit hemma från skolan idag med ont i halsen.. Så vi båda är lite rastlösa..
Jobbade i morse, det är nästan ett halvår sen jag var på jobbet sist... Kändes riktigt kul att vara tillbaka, och få en sysselsättning på dagarna igen.. Hoppas hoppas hoppas det håller i sig och att jag fortsätter må så här okay, så jobbet blir en vardag igen.. Är ju så fruktansvärt tråkigt att bara vara hemma hela dagarna...
Skickade just Bella till trossen för att handla saffran och mandelmassa, så vi kan baka lite.. Hon har varit hemma från skolan idag med ont i halsen.. Så vi båda är lite rastlösa..
Jobbade i morse, det är nästan ett halvår sen jag var på jobbet sist... Kändes riktigt kul att vara tillbaka, och få en sysselsättning på dagarna igen.. Hoppas hoppas hoppas det håller i sig och att jag fortsätter må så här okay, så jobbet blir en vardag igen.. Är ju så fruktansvärt tråkigt att bara vara hemma hela dagarna...
Borde sova, men jag bloggar ist..
Som rubriken säger borde jag sova, men det är inte alltid så lätt.. Dumma sömn och förstöra mitt liv..
I morse var jag och tog cellprov, obehagligt, men det gick bra. Sen gick jag på stan med mamma, köpte ingenting. Det måste vara rekord. Kan bero på att allt är så dyrt i Trosa.. Men jag var och bokade tid för syntest till körkortstillståndet och hämtade ut medicin.. Så nån nytta har jag gjort idag..
Efter det var det dags att åka till stallet.. Tandläkaren kom till Munin.. Hans tänder såg fina ut och han tyckte dom var riktigt fina med tanke på hans ålder.. Det kändes bra att höra..
Mitt mående är väldigt stabilt just nu, vilket känns skönt.. Kommer jag vara ihåg mina mediciner så rullar dagarna på. Långsamt med framåt..
På måndag tänkte jag börja jobba.. Eller ja, pröva gå till jobbet på bestämda tider.. Det blir två timmar om dagen till att börja med..
Besviken..
Varenda gång jag ska blogga sitter jag i fem minuter och stirrar i rubrik rutan, varför är det så svårt att komma på vad det ska stå där.. ?
Hur som helst åkte jag iväg till Ösmo igår för att rida den efterlängtade tävlingen.. Var inte alls lika nervös som jag brukar vara och det kändes bra. Vi kom fram i god tid och hann titta runt på tävlingsplatsen lära oss hitta lite och så innan det var dags att lasta ut hästen. Mulle boy skötte sig fint vid påklädning och det var dags att gå mot ridhuset och rida fram... Underlaget var lite väl sviktande och tungt så han var lite stel och obalanserad i ridningen. Väl inne på banan fick hann jag få honom rund och fin innan startsignal.. Red igenom programmet och kände att vi fick några missar i galoppen, han blev lite lång i den förvända och aningen rakställd i volterna, men jag var nöjd. Tills jag såg procenten.. 56.45% och jag som tyckte vi skötte oss bra.. Det är den sämsta poängen jag någonsinfått i en LA1..
Mitt självförtroende får sig verkligen en törn när jag så nöjd och domaren så missnöjd. Jag tappar liksom lusten att fortsätta.. Allt blir ju ändå bara fel.. Det var fel på halten, skänkelvikningarna, ökningarna, ja allt.. Till och med trav volterna fick jag låga poäng på... Högsta poängen jag fick va 6.5. Ökningarna kan jag förstå att jag får lite lågt på, han jag ju liksom inte ta 18 m långa kliv och dansa fram som han aldrig gjort nåt annat, men va fan en 6:a kunde vi väl iaf få, han gjorde ju en tempoväxling.. Men det såg inte domaren... Nä usch vad besviken jag är.
Hur som helst åkte jag iväg till Ösmo igår för att rida den efterlängtade tävlingen.. Var inte alls lika nervös som jag brukar vara och det kändes bra. Vi kom fram i god tid och hann titta runt på tävlingsplatsen lära oss hitta lite och så innan det var dags att lasta ut hästen. Mulle boy skötte sig fint vid påklädning och det var dags att gå mot ridhuset och rida fram... Underlaget var lite väl sviktande och tungt så han var lite stel och obalanserad i ridningen. Väl inne på banan fick hann jag få honom rund och fin innan startsignal.. Red igenom programmet och kände att vi fick några missar i galoppen, han blev lite lång i den förvända och aningen rakställd i volterna, men jag var nöjd. Tills jag såg procenten.. 56.45% och jag som tyckte vi skötte oss bra.. Det är den sämsta poängen jag någonsinfått i en LA1..
Mitt självförtroende får sig verkligen en törn när jag så nöjd och domaren så missnöjd. Jag tappar liksom lusten att fortsätta.. Allt blir ju ändå bara fel.. Det var fel på halten, skänkelvikningarna, ökningarna, ja allt.. Till och med trav volterna fick jag låga poäng på... Högsta poängen jag fick va 6.5. Ökningarna kan jag förstå att jag får lite lågt på, han jag ju liksom inte ta 18 m långa kliv och dansa fram som han aldrig gjort nåt annat, men va fan en 6:a kunde vi väl iaf få, han gjorde ju en tempoväxling.. Men det såg inte domaren... Nä usch vad besviken jag är.
Min gula vän.
Igår red jag som sagt lektion.. Och det gick så bra.. Äntligen börjar allt släppa, han går inte längre emot och lyssnade riktigt bra.. Kämpade som tusan och allt kändes så lätt. Ändå var vi båda två dödströtta efteråt. Men väldigt nöjda.
Idag fanns känslan av lycka kvar.. Så när jag åkte till stallet mitt på dan för att Munin skulle få nya skor så var jag såå ridsugen.. Och när jag äntligen fick rida på eftermiddagen gick det precis lika bra som igår trots att Lisa inte stod på mitten och sa vad jag skulle göra.. Jag är så nöjd och stolt över min gamling.. och mig själv.. Äntligen har det lossnat.. Hoppas verkligen känslan håller i sig på söndag när det är tävling..
Idag fanns känslan av lycka kvar.. Så när jag åkte till stallet mitt på dan för att Munin skulle få nya skor så var jag såå ridsugen.. Och när jag äntligen fick rida på eftermiddagen gick det precis lika bra som igår trots att Lisa inte stod på mitten och sa vad jag skulle göra.. Jag är så nöjd och stolt över min gamling.. och mig själv.. Äntligen har det lossnat.. Hoppas verkligen känslan håller i sig på söndag när det är tävling..
woow
Jag hade dubbel så många läsare som vanligt igår, vad beror det på?
Dom flesta som läser mig blogg, vet att jag rider lektion varannan torsdag, denna vecka är egentligen Bellas tur, men jag ska tävla på söndag så vi har bytt.. Dessutom kunde inte Lisa på torsdag så det är flyttat till idag.. Nu har jag nåt att se fram emot.. Längtar alltid till mina träningar. Det är så kul och rida lektion och lära sig massa nytt varje gång, träna på saker man redan kan som man kan bli ännu bättre på och framför allt känna resultatet i slutet av lektionen... Underbart!
Idag ska jag bege mig till Nyköping en sväng, besök hos psykologen och sen tänkte jag gå på stan en stund. Har hittat en kjol jag vill köpa.. Om jag känner mig själv rätt så blir det säkert nåt till dom andra också.
Idag mår jag bättre än igår, kanske för jag vet att jag har nåt att se fram emot och dessutom ska jag till psyk och snacka ut om allt skit som snurrar i mitt huvud..
Apropå gårdagen inlägg, så var det inte alls så att jag längtade efter att bli av med Patrik utan att jag längtade efter egen tid. Nu när han varit arbetslös och jag sjukskriven så har vi liksom inte varit ifrån varandra överhuvudtaget på flera månader. Jag är sån som måste få tid för mig själv och framför allt få sakna för att uppskatta att ses..
Sen blev inte dagen som jag ville pga av småsaker som händer. Störde mig mest på ett samtal med Halebop.. Tyvärr får småsaker hela min dag att rasa samman.. Något jag verkligen måste jobba med..
Jobb ja, snart är de dags för mig att börja jobba. Och jag har redan börjat må mycket sämre, men denna pratar jag och psykologen om det redan nu. I vanliga fall brukar det komma några dagar innan det är dags, men nu kom det två veckor innan. Mardrömmar, ångest och rädsla... Men denna gång ska inte ångesten få styra, jag ska börja jobba. Jag vill ju verkligen, det är tråkigt att vara hemma hela dagarna, ingen annan är ju hemma...
Dom flesta som läser mig blogg, vet att jag rider lektion varannan torsdag, denna vecka är egentligen Bellas tur, men jag ska tävla på söndag så vi har bytt.. Dessutom kunde inte Lisa på torsdag så det är flyttat till idag.. Nu har jag nåt att se fram emot.. Längtar alltid till mina träningar. Det är så kul och rida lektion och lära sig massa nytt varje gång, träna på saker man redan kan som man kan bli ännu bättre på och framför allt känna resultatet i slutet av lektionen... Underbart!
Idag ska jag bege mig till Nyköping en sväng, besök hos psykologen och sen tänkte jag gå på stan en stund. Har hittat en kjol jag vill köpa.. Om jag känner mig själv rätt så blir det säkert nåt till dom andra också.
Idag mår jag bättre än igår, kanske för jag vet att jag har nåt att se fram emot och dessutom ska jag till psyk och snacka ut om allt skit som snurrar i mitt huvud..
Apropå gårdagen inlägg, så var det inte alls så att jag längtade efter att bli av med Patrik utan att jag längtade efter egen tid. Nu när han varit arbetslös och jag sjukskriven så har vi liksom inte varit ifrån varandra överhuvudtaget på flera månader. Jag är sån som måste få tid för mig själv och framför allt få sakna för att uppskatta att ses..
Sen blev inte dagen som jag ville pga av småsaker som händer. Störde mig mest på ett samtal med Halebop.. Tyvärr får småsaker hela min dag att rasa samman.. Något jag verkligen måste jobba med..
Jobb ja, snart är de dags för mig att börja jobba. Och jag har redan börjat må mycket sämre, men denna pratar jag och psykologen om det redan nu. I vanliga fall brukar det komma några dagar innan det är dags, men nu kom det två veckor innan. Mardrömmar, ångest och rädsla... Men denna gång ska inte ångesten få styra, jag ska börja jobba. Jag vill ju verkligen, det är tråkigt att vara hemma hela dagarna, ingen annan är ju hemma...
Det blir aldrig som man tänkt sig..
Har längtar en tid nu, på att han ska skaffa ett jobb, så jag får vara lite ensam hemma. Tror det är lättare för mig och tänka och jobba med mig själv om jag får lite egentid, och dessutom är egentid väldigt skönt..
Så i morse åkte han iväg till jobbet och jag var glad..
Sen vände allt, det hände egentligen ingenting. dagen som jag så länge sett fram emot, blev till skit... Jag skulle göra massor, men fick inte ett skit gjort.. Nu kan jag bara hoppas på att morgondagen blir till det bättre, då ska jag till Nyköping och kolla lite kläder och snacka med psykologen.. Man ska inte se fram emot saker, det blir ändå aldrig som man tänkt sig...
Så i morse åkte han iväg till jobbet och jag var glad..
Sen vände allt, det hände egentligen ingenting. dagen som jag så länge sett fram emot, blev till skit... Jag skulle göra massor, men fick inte ett skit gjort.. Nu kan jag bara hoppas på att morgondagen blir till det bättre, då ska jag till Nyköping och kolla lite kläder och snacka med psykologen.. Man ska inte se fram emot saker, det blir ändå aldrig som man tänkt sig...
