Tankar en tisdag..
Vaknade i morse och fick för mig att det var onsdag. Var så glad över att jag skulle till psykologen.. Tills jag insåg att det bara var tisdag.. Då rasade allt samman..
På onsdag ska vi prata om hur mycket hon får säga till personal och läkare om mig.. Sen på torsdag ska vi träffas läkare, psykolog, skötare och jag för att prata om hur dom här kan hjälpa mig på bästa sätt.. Sen på fredag blir det ovp..
Allt är så jobbigt, önskar jag kunde bli frisk nu, så jag fick tillbaka energin..
Önskar jag kunde äta, behöver det för att få energi..
Ibland har jag till och men hemlängtan, mest igår när jag ogillade läkarsamtalet. Fick grym ångest och hemlängtan.. Ska inte läkare hjälpa istället för att stjälpa?
Personalen säger att han hade en dålig dag igår.. Men hans jobba är iaf att vara trevlig och hjälpsam..undra om han en vad ordet trevlig betyder..
Skit läkare
Idag är jag arg.. Träffade läkaren på fm och han tjatade om maten. Jag vill inte att någon tjatar på mig. Det blir inte bättre. Men eftersom det är sånt jävla tjafs nu så skiter jag i näringsdryckerna.. Jag får helt enkelt klara mig utan dom. Så kan läkaren och personalen sluts journalföra vad jag äter.. Det ger mig ändå bara ännu men ångest.
När jag blir så här arg på läkaren längtar jag hem. Jag hatar honom och har gjort sen vi träffades förstå gången.. Varför kan jag inte få en annan läkare?? Nästa gång jag träffar honom ska min psykolog vara med, hoppas han visar upp samma sida av sig själv då, så hon får se vad jag pratat om..
Fattar inte hur han kan få vara kvar som läkare.. Vet ingen som gillar honom.. Han är en riktig jävla skitstövel.. Jag gillar inte och prata skit. Men det är väl inte skitsnack när man säger det till personen o fråga?
Psykologbesöket
Var hon psykologen på morgonen.. Vi pratade rätt mycket om saker som hänt i mitt liv..och om flykt känslan..
Jag har känslan av att allt skulle bli bättre om jag fick komma utomlands.. Eller kanske skulle jag bli lyckligare om jag flyttade? När jag inser att allt detta är i princip omöjligt just nu, då sover jag.. Sover för att slippa nuet.. Verkligheten är för jobbig, jag vet inte längre vad jag vill, tankarna snurrar och det förflutna gör sig påmint..
Fast även när jag sover gör det förflutna sig påmint.. Jag drömmer om förr.. Förr när allt var jobbigt. Läskigt. Och till och med då mådde jag bättre än nu..
Är det inte helt otroligt att man kan åker uppleva gamla minnen igen och må sämre mu än man gjorde då..
Dag perm
Sitter i bilen på väg hem på perm.. Känns skönt att få komma hem några timmar.. Träffa familjen lite och kanske hinna pussa lite på hästen.. Syrran skulle rida idag, men jag åker nog förbi och säger hej till honom..
Känns både läskigt och skönt att komma bort från avdelningen.. Läskigt att möta världen, men skönt att andas friluft..
Har inte så mycket planer för dagen. Det borde jag egentligen ha för att permissionen ska bli så bra som möjligt, men jag provar att ta det som det kommer..
Så fort jag kommer utanför avdelningen kommer flykt känslan. Jag tänker på att åka utomlands och flytta och sånt som göra att jag hela tiden är på väg.. Istället för att vara i nuet.. Nuet är för jobbigt..
Deppdag
Jag har inte många läsare just nu.. Har förlorat ungefär 70 st läsare på att låsa blogger. All fin feedback och stöttning försvann.. Trist..
Är det verkligen rätt att en människa ska kunna sabba så mycket för mig?
Idag är en Depp dag.. Nu tror jag min oro har släppt lite. Oron över alla anmälningar asså. Då kan jag koncentrera mig på varför jag är här.. Det är för att min deppression blivit värre igen.. Känner mig nere och orkeslös.. Än så länge har dom inte ändrar något på medicinerna.. Bara satt in tabletter mot mitt ständiga ångestpåslag.. Vi får se vad som händer nu när jag kan börja tänka någorlunda normalt igen.. Och inse att deppressionen är mitt problem.. Ska träffa läkare på tisdag igen..
Smärta i bröstet..
Det är morgon. det är ingen bra dag. Det är tomt i huvudet med en massa smärta i bröstet. Känner att jag är lättirriterad. Och trött. Vill gråta, men det är tomt på känslor, bara ångesten finns och gör sig påmind. När jag tänker efter är jag nog arg idag. Men jag vet inte hur man beter sig när man är arg. Alla här gapar och skriker. Men det är inte jag. Inte just nu. Jag är mest tyst och hoppas ofta på att jag är osynlig så jag slipper prata eller vara trevlig. Förutom personalen finns det bara två människor jag orkar med här inne. Annars är jag bara tyst. Men folk pratar med mig trots att jag vill vara osynlig.
smärtan i bröstet är evig känns det som. Spelar ingen roll vad jag gör, den är kvar där. Ibland med, ibland mindre. Det regleras med piller. Pillrena är min vän just nu. Utan piller skulle bröstet värka sönder.
vill fortfarande gråta men jag trycker bort alla känslor så jag kan inte. Har velat fälla tårar i flera dagar men det tar stopp, jag är för avstängd och full av piller.
Ledsen
Idag är jag ledsen..
Ser inte allt folk gör för mig, blir bara misstänksam och tror att snackar skit bakom ryggen på mig. Eller tänker negativt om mig.. :(
Det är jobbigt och jävligt ledsamt. Får för sig att folk beter sig konstigt mot mig.. Att dom egentligen inte vill ha med mig att göra eller kanske inte end bryr sig..
Har precis fått Kvällsmedicin och kan inte bestämma mig för om jag ska vara social, för mig själv eller sova.. Så jag ligger i stället på sängen och tänker.. Tankarna går i negativa banor..
Är helt slut efter permisen, var nog för tidigt och åka hem.. Han mått dåligt och känt mig trött.. Det är ofta ett tecken på att man inte är redo..
Ångestbubblan
Har fått i mig lite morgonkaffe.. Det var behövligt.. Har sovit oroligt i natt.. Dagens mål är att försöka ta en promenad själv. Har inte varit ensam nånting sen allt hände.. Men jag känner mig orolig.. Tänk om tankarna kommer tillbaka. Jag vill inte skada mig själv, men när ångesten kommer känns det som det inte finns nåt annat alternativ.. Jag får panik och måste tillbaka till verkligheten... Måste ut ur ångest bubblan..bubblan med det tjocka skalet.. Bubblan där allt bara är svart..
Blogginlägg
Måste nog flytta från hålan. Har nu på morgonen börjat leta lite stallplatser här i Nyköping. Varken jag eller Patrik jobbar så möjligheten att flytta finns. Något måste förändras.
Nån eller några vill mig illa. Det snackas så jävla mycket skit. Någon har gjort en orosanmälan mot mig och mitt barn, någon har sagt till min vän att jag snackar skit. Mina sk vänner hör inte ens av sig när jag ligger inne. Är det ens värt att hitta tillbaka till livet igen? Vem kan man lita på när alla bara sviker?
Mental kollaps
Mental kollaps.. Det är förmycket för mig just nu. Kroppen skakar. Tankarna snurrar. Fel, fel, fel.. Något är riktigt fel. Jag behöver nåt så mina tankar kan sluta snurra. Försöker sortera tankarna och placera problem i fack. Komma på vas jag måste ta itu med för att må bättre. Sätter upp en prioritetslista. Punkt ett osv. Men den kollapsar. Jag är för förvirras. När det kollapsar snurrar tankarna. Det är oordning i mitt huvud. Det är tankar blandat med känslor. Det blir ångest. Mental kollaps..
Ett morgon inlägg som vanligt..
Kaffe- check.
Så nu jag jag lite vaken iaf.. Har hunnit med att prata med Patrik i telefonen..
Hela min kropp skakar av ångest.. Måste ta mig in i duschen. Det var ju nåt jag lovade mig själv. Att iaf göra i ordning mig varje dag, sen om jag inte göra nåt mer så är det ändå bättre än vad senaste månaden hemma varit, då jag endast klev upp för att röka.. Enda dagarna jag klev upp och gjorde i ordning mig var när jag skulle till psykologen..
Har lite samtal som jag måste ringa idag. Och det måste jag göra så min oro släpper. Efter det kanske jag kan fokusera på varför jag är här..
Jag ligger nog inne för att det blir för mycket för mig.. Det är kaos i hjärnan.. Vilket resulterar i ångest.. Ångesten blir impulser jag inte kan styra.. Och då blir livet kaos.. 
Grått..
Allt är grått..
Tankarna snurrar fortfarande.. Och jag känner mig orolig som fan.. Ingenting hjälper.. Har haft sällskap på eftermiddagen och snackat med personalen på förmiddagen och nu på kvällen.. Men oroskänslan försvinner inte..
Orolig med ångest
Sitter med en kopp morgonkaffe och har precis fått morgonmedicin.. Idag känns livet pest.. Ångesten har gjort sig påmind hela natten trots Theralen och bolltäcke.. Sovit illa, drömt mardrömmar och vaknat mycket..
Idag väntar jag inget besök och har inget planerat.. Det känns lite både och. Tråkigt men ändå skönt. Får ju som hemlängtan när jag träffar någon från utsidan. Trodde det bara var när jag träffade familjen men igår träffade jag en kompis och det vart lika illa då.
Det är för mycket tankar i mitt huvud just nu.. Fel läkare i veckan, orosanmälningar, sjuk psykolog.. Ja allt bara snurrar.. Ska gå och leta upp en personal och prata med..
...
Håller inte ens reda på vad det är för dag.. Går bara runt här inne i min lilla bubbla.. Ibland kommer personalen och spräcker skalet på bubblan. Dom tvingar mig prata.. Jag vill inte prata, jag har inget att säga. Jag är tom.. Tom på tankar, tom på känslor. Inte ens ångesten gör sig påmind.. Det är skönt.. Tänk om man kunde ha det så jämt..
Längtar bort från rum 53
Familjen har varit här och hälsat på mig idag.. Vi åkte till McDonalds och käkade. Var skönt att träffa Bella ingen. Men det var jobbigt när dom åkte. Ville med hem, men ändå inte. Vill ju såklart vara med min familj, samtidigt som jag inte vill att dom ska behöva ta hand om mig nu när jag är i sånt dåligt skick. Det känns ju inte rättvist mot dom.
Jag gör ändå inget där hemma, ligger bara i sängen och orkar ingenting. Tror jag blir snabbare friskt här, där det finns kunnig personal och risken att jag självskadar är mindre.
Tror jag försöker övertala mig själv att vara kvar här. Har sån fruktansvärd hemlängtan.. Vill hem till Bella och Patrik.
Saknar hästen, ja att vara i stallet överhuvudtaget. Och katten..
Ännu en dag med Theralen..
Såg nu att jag bloggade i morse.. Det kommer jag inte ens ihåg.. Då hade jag ändå inte tagit några tabletter..
Psykologen var sjuk idag så det blev bara samtal med läkaren.. Han verkade rätt okay att snacka med.. Vi pratade mest om när dom skulle sätta in medicinerna igen, varför det blev som det blev och lite lätt om framtiden..
Problemet kom när det var dags att få piller. Då har han satt in alla på fel dos, för låg dos.. Inte riktigt rätt läge och minska på medicinerna nu..
Dagen började helt okay trots att jag inte fick gå till psykologen.. Men efter ett samtal ändrades allt och eftermiddag och kvällen var skit.. Vilken slutade med piller och övervak några timmar.. Tur att det finns personal som bryr sig och orkar sitta med mig när jag får panik och inte kan vara själv...
Ångest och dåligt samvete..
Har sovit så illa i natt. Skulle nog behövt en sömntablett, men eftersom jag tog så pass mycket tabletter häromdan så vill dom inte ge mig mer.. Men jag fick några timmars sömn iaf..
Ångesten skulle jag oxå behöva nåt emot.. Den är hemsk..den har bitit sig fast och vägrar ge sig, tillochmed när jag sov hade jag ångest..
Ska träffa både läkare och psykolog idag.. Håll tummarna för att det går bra. Och hoppas verkligen inte det är samma läkare jag träffade igår.. Han var nog inte den skarpaste kniven i lådan.. Ställde samma fråga om och om igen.. Sen ville han prata med mig utan Patrik och då ställde han samma fråga igen..
Hatar at läkare dom har inget inom psykiatrin att göra, dom vill ju ändå inte förstå.. Han verkade tro att jag skadar mig själv medvetet..
Det som är mest jobbigt just nu är att Hagberg ifrån min familj, även om jag mest legat i sängen sista tiden.. Så saknar jag dom. Jag har dåligt samvete för var jag gjorde mot dom.
Var riktigt jobbigt att prata med Bella i telefonen igår. Hon berätta att hon fattade direkt när hon hade missat samtal från sin mormor.. Då visste hon att jag låg på sjukhus.. En 12åring ska inte behöva känna så..
Jag vill bli frisk nu, jag vill vara en bra Mamma för henne varje dag..
Jag nu vill jag bara krama om henne och be om ursäkt för vad jag gjort..
Saknar min familj och mina djur så det gör ont i hela hjärtat.
Det finns både för och nackdelar med att ligga inne.. Fördelen är att min familj slipper oroa sig för mig, nackdelen är att jag måste sakna dom hela tiden..
Jag vill inte dö..
När ångesten tar över går allt fel..
Jag gör saker jag varken vill eller borde..
Jag vill inte dö, bara fly från smärtan.
När jag känner så kan jag inte längre tänka klart eller styra mina impulser, då skär jag sönder mig själv eller sväljer en massa tabletter.. Här om dan gick det för långt.. Jag skar lite för djupt och bara några dagar efter tog jag för många tabletter..
Det är inte det roligaste som finns att vaka upp på IVA och må skit efter en överdos.. Fy fan, men jag vet. Jag får skylla mig själv..
Jag ville som sagt inte dö, bara fly undan det som gör såå ont.
Nu ligger jag inne på psyk en än gång och längtar hem..
Saknar min fina dotter, hur tänkte jag när jag intoxade? Tänk om jag hade dött.. Vad hade hänt med henne då?
Har sån ångest över vad jag gör mot henne.. Varför kan inte jag få må bra.. Och få vara en mamma som orkar vara glad, orkar hitta på saker eller bara en så enkel sak som att laga mat varje dag..
Håller tummarna för att jag får träffa en bra läkare imorgon som lyssnar på mig och fattar vad jag säger..
För denna gång ska jag bli frisk.. En gång för alla.. Jag vill se min dotter växa upp, så är det bara!!
Jag ska inte längre behöva fly från smärtan, jag ska besegra den.
Smärtan är olidlig..
Har inte orkat blogg på ett tag.. Bestämde mig för att skiva iaf ett inlägg per dag, men igår var jag i så dåligt skick så det blev inget. Idag är det inte bättre :(
Allt inom mig känns så tomt, och gör så ont.. Smärtan är olidlig utan piller.. :(
Ångest from hell.. Fy fan säger jag bara.. Det värsta är att när ångesten lagt sig kommer jag gå in i en deppig period, så är det alltid. Är väldigt deppig redan nu. Känns som jag inte hittar några ljuspunkter i mitt liv. Men just nu vet jag att som finns även fast jag inte kan se dom.. Hoppas det kommer fortsätta vara så. Eller bli bättre, blir det sämre tappar jag livsgnistan helt och håller..
Loggade in på försäkringskassan i morse och kollade när jag skulle få sjukpenning. Då såg jag att läkaren skickat ett intyg så just nu är jag heltidssjukskriven.. Det tackar jag för. Finns ingen värre än att behövs pina sig till jobbet när man mår så här..
Jobbiga nätter
Vaknar med ångest idag igen. Men försöker som vanligt klara mig utan piller.. Ska ju ändå snart till stallet, där brukar jag må bra..
Kvällarna här hemma är rätt jobbiga, Bella har svårt att somna och jag får inte somna innan henne.. Så nu har vi bestämt att hon ska komma in tidigare på kvällarna för att hinna varva ner och kanske lättare kunna somna.. Idag åker hon till sin farmor, så nu har jag en hel helg på mig att sova.. :)
Tycker synd om Patrik som måste upp och jobba efter våra helvetes nätter.. Även om jag går upp med honom så slipper jag iaf hå iväg, kan sitter med min kaffe och vakna i lugn och ro..
Vad gör man när barnen inte kan sova och man själv är skittrött??
Kan min ångest just nu bero på sömnbrist? Känner att jag är inne i en period så jag behöver mycket sömn, men får som sagt väldigt lite sömn. Kanske borde testa och sova en stund på dagen och ser om ångesten ger sig..
Det är ju bättre att sova än att gå på piller dygnet runt..
Funderar ofta kring Bella.. Varför hon har svårt att sova? Varför hon är så trotsigt? Och varför hon beter sig som hon göra? Jag tror ju att hon känner av hur jag mår. Och det påverkar henne väldigt mycket. Hon är tex väldigt rädd för att jag ska dö. Vilket är förståligt, vem är inte rädd att förlora sina föräldrar? Sen är hon rädd att jag ska skada mig själv på andra sett, tex genom att skära mig själv.. Hon har fått se för mycket.. Det är inte normal att hälsa på sin mamma på IVA för att hon försökt ta sitt liv. Och jag hoppas hon aldrig får uppleva det igen.
