länge sen igen..
Nu var det länge sen jag bloggade igen.
Red lektion för Lisa idag, än en gång måste jag säga att jag har nog väldens bästa ponny.. Blir så glad av att rida honom just nu...Önskar jag hade råd att tävla oxå..
Mår på ett sett jag inte kan förklara.. Så jag tänker inte ens försöka.
Just nu sitter jag ensam hemma och njuter av ett glas vin.. Det är så undebart så.. Bella är hos mamma och Patrik hos en vän.. Då passar jag på att spela musik jag gillar och spelar lite poker..
Morgon...
.. För nån god morgon är det inte..
Igår kunde jag inte sova, då fick dom sova mig med stilnoct, det funkade så länge tabletten verkade, vaknade bara tre gånger då.. Sen vaknade jag tidigt i morse och var klarvaken.. Nu har jag hällt i mig massa kaffe för att inte somna om, så kanske jag kan sova bättre i natt..
Hade ju som jag sa en dålig dag igår och bristen på sömn gör att idag känns inte mycket bättre..
I helgen är det bröllop, min lillasyster ska gifta sig.. Det ska bli kul.. Jag ska vara tärna, känns skitspännande..
På fredag har jag ansökt om dag perm, då ska jag åka och kolla på fjordSM.. Skulle ju helst vilja tävla själv men så blev det inte..
Nu ska jag sitta och vänta och se om det blir läkarsamtal idag.. Måste komma ihåg och fråga om läkarintyg till jobbet och fk så jag får lite pengar denna månad..
Inlagd igen :(
Ligger inne igen sen två veckor tillbaka pga intox..fick ångest och panik och kunde inte hantera situationen, då blev det piller.. Lite för mycket piller.. Räknas visst som suididförsök.. Vet egentligen inte om jag ville dö.. Tror jag bara ville slippa ångesten.. Vill ju må bra och kunna glädjas åt saker..
Finns inte så mycket att göra här inne.. Och jag saknar min familj... Men jag och läkaren är överens om att det är bästa att jag är kvar här, tills jag prövat att vara hemma ensam och lite sånt.. Nu ska jag iofs byta läkare på torsdag, hoppas han säger samma sak, är lite rädd för att bli utskriven förtidigt..
Ligger just nu i sängen och lyssnar på musik, finns inte så mycket annat att göra här, får bara vara ute på området.. Annars hade man kunnat gå på stan och kollat kläder..
Ska försöka blogga lite nu medans jag ligger inne men vi får se hur det går..
Lyckligare nu...
Har så många blogg inlägg så aldrig publiceras, mest i rädsla för att folk ska veta hur jag mår..
Det är läskigt, folk kan missförstå..
Jag mår inte alltid dåligt men det är oftast då jag bloggar...
Är lycklig för jag har världens finaste häst, världens sötaste barn och världens underbaraste sambo.. Dom är min allt..
Dom gör allt för mig och jag lever tack vare dom..
Vet att det är svårt att stötta nån som mår dåligt, men vet inte riktigt hur eller ad man ska göra, men egentligen behöver man inte göra mycket allt, bara man inte drar sig undan eller utelämnar den som mår dåligt..
Fick ett vykort för ett par månader sen med en kort text om att jag var fin och saknad.. Blir glad än idag när jag ser det, det värmde så mycket.. Den som skickade det vet hur man räddar nåns dag...
Svammel svammel..
Jag saknar mina vänner. Och jag är för feg för att höra av mig efter så här lång tid...
Ångest, mediciner och klubbvinst
Nu var det länge sen jag tog mig tid att blogga..
Mitt mående går fortfarande upp och ner, tyvärr har det varit mycket ner på sista tiden.. den har bestått av mycket ångest.. Jobbigt som fan, men hoppas på att det vänder snart.. Äter alldeles för mycket mediciner ju nu, men jag behöver det för att hålla mig på fötter. Har varit i så dåligt skick så jag inte kunnat jobba :(
Mitt mående går fortfarande upp och ner, tyvärr har det varit mycket ner på sista tiden.. den har bestått av mycket ångest.. Jobbigt som fan, men hoppas på att det vänder snart.. Äter alldeles för mycket mediciner ju nu, men jag behöver det för att hålla mig på fötter. Har varit i så dåligt skick så jag inte kunnat jobba :(
Men nu hoppas vi på att det vänder snart..Ska träffa min läkare på fredag och ev lägga om medicinerna.
Även om jag är i en svacka nu så får jag ibland vissa saker gjort, stallet har gått bra många dagar, mår oftst bra just när jag är där, men problmet blir att ta sig dit.. Ångesten låter mig inte alltid styra själv och då tar jag mig inte utanför dörren..
Ridningen går bra just nu och jag har bestämt att vi ska starta msv inom en snar framtid.. Finns inte så mycket tävlingar här om kring på LA nivå, och jag måste ju ha mina kval till SM. Då får jag ge mig på dom svårare klasserna. Snälla håll tummarna för mig, för jag tror inte riktigt vi är redo ännu.. :P
Sa ju till mig själv att inte starta msv innan vi klarar av att rida en LA på över 65% och vi är inte riktigt där ännu, men väldigt väldigt nära.. Lyckades ju vinna en klubbis på strax uder 65%.. Alltid kul att vinna, men sen är ju jag som jag är, den kunde fortfarande gått bättre..
Sa ju till mig själv att inte starta msv innan vi klarar av att rida en LA på över 65% och vi är inte riktigt där ännu, men väldigt väldigt nära.. Lyckades ju vinna en klubbis på strax uder 65%.. Alltid kul att vinna, men sen är ju jag som jag är, den kunde fortfarande gått bättre..
Blev ett jobbigt svamlade och förvirrat inlägg.. Men ändå ett inlägg.. Nu vet ni att jag lever...
Lovar att jag ska bli bättre på att blogga igen..:)
Lovar att jag ska bli bättre på att blogga igen..:)
lessen och upprörd..
oj, en hel månad sen jag uppdaterade sist..
Livet är fortfarande upp och ner... tabletterna jag fick har jag nu på recept och som behovsmedicin.. Varför kan inte jag få må bra för??
Livet är fortfarande upp och ner... tabletterna jag fick har jag nu på recept och som behovsmedicin.. Varför kan inte jag få må bra för??
del av dagbok 7/3
Än en gång misslyckande.. Vaknade upp med ångest efter skumma drömmar. Trodde nånstans att den skulle ge med sig, men inte.. Blev bara värre och värre. Trots piller kunde jag inte kontrollera impulserna, vilket slutade gråtade med sönderskuren arm :( MISSLYCKANDE!!
Jag måste fan få ett slut på det här.. Kan inte ha det så här längre..
Egentligen borde jag inte skriva ut allt här, jag skäms ju över mig själv när jag vet att folk i min omgivning läst det, men samtidigt är det ju inget jag vill prata om, då är det här det lättaste sättet att göra det på..
Idag är jag lessen och lite upprörd, ska gå och äta lunch med en vän, vilket jag gör typ en gång i veckan och har gjort under en längre period, sen innan jag träffade P.. Och ändå blir det tjafs varenda jag vecka, är det meningen att jag ska sitta hermma och bara vänta medans han jobbar..
Det blev strul när jag skulle till nypan och träffa en vän, då slutade med att jag tog med honom, och imorrn ska jag på tjejkväll, även det är fel... Vad fan får jag göra?? Det är ju inte precis jag som gjort bort mig.. Kanske lite eftersom det var jag som läste hans fb..
Det är oxå en grej, jag är den som inte kan lita på honom, jag vågar inte tro honom, hur mycket jag än vill.. Jag tycker man ska kunna lita på den man lever tillsammans med, men jag vågar inte lita på nån. Även det gör att jag känner mig misslyckad.
Psykologbesök
Fuck alla </3 dag......
Har precis kommit hem från psykologen, besöket gick mindre bra.. Blev läkare in kopplat och nästan en inläggning.. Istället fick jag en spruta med lugnande så jag kunde åka hem, men jag får inte vara själv och mobila teamet kommer ringa mig några gånger per dag.. Om jag inte sover i natt måste jag åka in, det har jag lovat dom.. Ska prova andra sömntabletter efter som jag inte sover på dom jag har.. Dom här skulle tydligen vara en stämningsstabiliserande tablett som var väldigt lugnande och ångestdämpande.. Blir helt galen utav alla dessa jävla mediciner. Den här skulle jag iaf bara äta tillfälligt nu när jag var i chock/kris..
Problemet med mig är ju att min bägare alltid är fylld, så en lite droppe från skiten att rinna över.. Systemet är över belastat.. Det blir kaos helt enkelt.. Vill sova bort resten av dagen och livet.. Men det får man visst inte när man har barn... Orkar snart inte mer... Snälla nån, ge mig styrka att klara min vardag!!!
Tomt
Allt jag kämpat för dom senaste månaderna är ju som bortblåst.
Tänk er ett barn som bygger ett sandslott på stranden, så kommer vågen och tar det. Exakt det hände med mina framtidsplaner, jag är tillbaks på ruta ett.. In till trygghetet, in till folk som bryr sig och till dit här dom kan ge en tabletter så man slipper smärta..
Tänk er ett barn som bygger ett sandslott på stranden, så kommer vågen och tar det. Exakt det hände med mina framtidsplaner, jag är tillbaks på ruta ett.. In till trygghetet, in till folk som bryr sig och till dit här dom kan ge en tabletter så man slipper smärta..
Provade att medicinera bort smärtan igår, det gick så där.. Tog nog lite för mycket tabletter, fick ryckningar och myrkryp i hela kroppen... Läskigt som fan, men jag kändes inte så mycket inombords iaf, och det var ju det som var meningen... Idag håller jag dom lugnande medicinerna på rekommenderad nivå..
Tankarna snurrar, varför? Varför kan det inte vara lätt att gå vidare? Vad vill jag? Vill jag en lämna att jag byggt upp trasigt, eller vill jag bygga igen, kommer slottet då stå kva?. vad händer om jag blir sviken igen? Orkar jag leva med det här? Klarar jag av att leva med det?
Fan jag får ingen ordning på mina tankar som vanligt!
Fan jag får ingen ordning på mina tankar som vanligt!
Love is one big illusion I should try to forget
but there is something left in my head
but there is something left in my head
Ett morgoninlägg.. En bra morgon..
Har bara kommit på att ju mer deppig rubriken är desto fler läsare har jag. Trodde folk började längta efter att läsa om när jag skulle börja må bra, men icke..
Sen finns det människor som mer eller mindre gnäller på mig för mina deppiga inlägg.. Många tror att nu när jag träffat nån borde jag ju vara lyckligt. Tänk om det vore så lätt.. Då skulle ju ingen gift människa vara nere.
Visst måste jag säga att det är lättare att leva nu, när jag har nån vid min sida. Längtar inte bort alls lika ofta.
Visst måste jag säga att det är lättare att leva nu, när jag har nån vid min sida. Längtar inte bort alls lika ofta.
Men det finns ju en baksida på allt.. Jag har ju som alla redan vet ett väldigt negativat tankemönster, och är fruktansvärt rädd för saker.
Det ni ser som glädje, vänder jag på och blir rädd för. Jag har träffat nån och mår bra över det, han gör min gladare och gör livet mer värt att leva, jag har nån att längta efter på dagarna, nån som berättar att livet är värt att leva, nån som stöttar mig när jag är på väg att falla och framför att nån som kramar på mig när jag helst bara vill lägga mig ner och dö.
Då finns det ju saker att vara rädd för oxå, när jag tycker om nån måste jag lita på den, då måste även jag öppna upp mig. Då lär nån känna mig. Det är läskigt och dessutom kan den människan såra mig. Jag kan bli lämnad ensam
Kan inte sätta ord på vad jag tänker eller känner. Jag är rädd och glad på samma gång.
Jag har bestämt mig för att kämpa varje dag för att det här ska bli så bra som möjligt.
Jag är bitter och avundsjuk...
... på alla människor som mår bra. Som är lyckliga och vill leva..
Har precis varit hos kuratorn och avslutat min kontakt med henne. Slutenvården tycker jag är för sjuk för att träffa nån utanför kliniken, så jag har blivit skickad till öppenvården team två. Har gått dubbelt ett tag, men nu är det slut... Över... Fan vad jag hatar avsked..
Nu vill jag bli frisk, känns som jag är på god väg, men det är fortfarande väldigt långt kvar.. Trött på att vara sjuk, vill som normala människor, klara av att ha ett heltidsjobb. Vill byta jobb, men vem vill anställa nån som åker in och ut från psyk hela tiden..Vara glad och kunna ta motgånger på ett vanligt sätt, utan att behöva ligga inne på psyk..
En vacker dag kanske min dröm slår in.. Men blir jag lycklig då?
Fredag
Ibland när man vaknar på morgonen känner man direkt känslan av meningslöshet. Då skulle man helst ligga kvar i sängen och dö. Imorse var inte ens sån dag. I dag mår jag bra, känner mig glad och har faktiskt lite livslust, men ändå har jag en konstig känsla i kroppen, den knackar på lite då och då och gör sig påmind om att livet är inte underbart. Varför? Varför kan inte jag nån gång få känns riktigt glädje, varför måste det negativa hela tiden påminna mig om att det finns där? Varför kan inte jag få vara som alla andra och bara kunna "glömma" bort att det tråkiga, läskiga och negativa för ett tag??
lång perm över jul
Ligg här intill mej och håll om mej lite,
snart reser jag mej själv.
Jag önskar att det fanns någon lindring att få,
men jag vet att det finns ingen hjälp.
Nu måste jag in i det mörka,
nu måste jag ner i min brunn,
där ingen kan höra
hur jag skriker.
Så jag vill att du lämnar mej ensam
när du tror att jag fallit i sömn;
Jag vill inte att du ska se mig så här.
snart reser jag mej själv.
Jag önskar att det fanns någon lindring att få,
men jag vet att det finns ingen hjälp.
Nu måste jag in i det mörka,
nu måste jag ner i min brunn,
där ingen kan höra
hur jag skriker.
Så jag vill att du lämnar mej ensam
när du tror att jag fallit i sömn;
Jag vill inte att du ska se mig så här.
Fortfarande kvar inne.. Börjar för grym hemlängtan. Det måste ju vara ett friskhetstecken.. Hade massa planer den här veckan på saker jag tänk göra, men inget har blivit av, tiden bara rinner iväg och jag hängert inte med.. Ett tecken på att jag fortfarande inte mår bra..
Har bestämt mig för att testa anti depp på dropp. Har sett andra här inne få det och dom har verkligen piggant till.. men det blir efter jul om jag inte blir bättre under permisen.. Åker hem imorgon och kommer tillbaka tisdag kväll.. Känns skönt och lite skrämmadne men som vanligt får man ju komma tillbaka om man berhöver, dessutom bestämdes det att dom ska ringa mig varje dag och kolla hur det går.. sen kan ju jag ringa in och snacka om det behövs..
Det ska bli så underbart att träffa Isabell.. har inte sett henne på en vecka.. så ska jag åka till stalltet och ladda batterier.. Det behövs... Till och me katten saknar jag, det trodde jag aldrig..
Det snöar ute för er som missat det..
Länge sen jag bloggade..
Har inte riktigt hängt med känslomässigt, då är det svårt att sätta ord på känslor..
Har äntligen fått sluta med dom hemska Zyprexan som gjorde att jag gick upp i vikt. Känns skönt och vågen visar redan en mindre siffra..
Har inte riktigt hängt med känslomässigt, då är det svårt att sätta ord på känslor..
Har äntligen fått sluta med dom hemska Zyprexan som gjorde att jag gick upp i vikt. Känns skönt och vågen visar redan en mindre siffra..
Jag mår rätt bra just nu, men är inte stabil.. Känns som jag skulle kunna krascha vilken sekund som helst. vilket jag såklart hoppas att jag inte gör..
drömmer mycket, konstigt, läskigt och personer jag knappt känner.. En vanligt återkommande dröm är att jag springer ifrån nåt, men kommer ingen vart. Det går såå sakta.. Sen vaknar jag dyngsvettig och rädd..
Rädd känns som det är min starkaste känsla just nu.. Jag är rädd för allt..
Rädd känns som det är min starkaste känsla just nu.. Jag är rädd för allt..
Ska gå upp i arbetstid på fredag, eller egentligen torsdag, men då ska jag till psykologen..Det känns så där, är ju fortfarande arg på jobbet och trivs inte alls just nu.. Men eftersom jag går minus ekonomiskt varje månad måste jag gå upp i tid..
Stallet är enda stället där jag känner mig hemma på just nu.. Där trivs jag, där känner jag mig behövd och duktig. Då mår jag bra..
Ever fallen in love?
"...You disturb my natural emotions
You make me feel I'm dirt
And I'm hurt
And if I start a commotion
I'll only end up losing you
And that's worse
Ever fallen in love with someone?
Ever fallen in love?
In love with someone
Ever fallen in love? (Love…)
In love with someone
You shouldn't've fallen in love with..."
You make me feel I'm dirt
And I'm hurt
And if I start a commotion
I'll only end up losing you
And that's worse
Ever fallen in love with someone?
Ever fallen in love?
In love with someone
Ever fallen in love? (Love…)
In love with someone
You shouldn't've fallen in love with..."
Har Kia reklamslåten på huvudet... Och har haft det sen i går...
Igår och idag har jag varit duktig och bakat, igår blev det vanlijhorn, kolakakor och en mjuk kaka, typ blandning mellan kladdkaka och moccarutor.. Hittade på lite själv.. Det vart gott iaf..
Och idag har jag bakat bröd, rågsikts kakor.. Och efter lite eget påhittat recept.. Hoppas det blev gott..
Igår och idag har jag varit duktig och bakat, igår blev det vanlijhorn, kolakakor och en mjuk kaka, typ blandning mellan kladdkaka och moccarutor.. Hittade på lite själv.. Det vart gott iaf..
Och idag har jag bakat bröd, rågsikts kakor.. Och efter lite eget påhittat recept.. Hoppas det blev gott..
Nu kan jag klappa mig själv på axeln och återgå till det vanliga..
Inget att skriva...
Har loggat in säkert 10 gånger idag, men lyckas liksom inte få bra orden..
Vet inte alls var jag ska skriva.. Mår inte så bra just nu.. Kan bero på att jag inte röker så mycket och inte äter ordentligt heller.. Det blir liksom för mycket på en gång... Ska till läkaren på måndag, hoppas hon lyssnar denna gång, för jag orkar inte svälta mig själv länge till..
Vet inte alls var jag ska skriva.. Mår inte så bra just nu.. Kan bero på att jag inte röker så mycket och inte äter ordentligt heller.. Det blir liksom för mycket på en gång... Ska till läkaren på måndag, hoppas hon lyssnar denna gång, för jag orkar inte svälta mig själv länge till..
Egentligen spelar det ingen roll hur jag göra, när jag äter tabletterna går jag upp i vikt trots att jag knappt äter.. Jag mår alltså dåligt över viktuppgången och näringsbristen.. Och äter jag inte tabletterna så mår jag dåligt.. då kan jag ju lika gärna sluta med dom... Måste hålla ut till måndag...
Skiter i att blogga, han ändå inget att skriva.. ..
vill inte...
Vill inte vara nere.. vill inte vara ledsen.. vill inte vara glad.. vill inte vara sprallig.. vill inte skratta.. vill inte gråta.. vill inte leva.. vill inte dö...
Vad fan vill jag??
Bakom molnen lyser solen..
undrar bara när molnen ska försvinna från min himmel..
Tant doktor
snälla tant doktor ringde mig igår kväll.. Hon hade fått mitt meddelande om att medicinen var slut.. Så idag kunde jag hämta ut den äntligen... Undra hur lång tid det tar innan den börjar verka..?
Försöker stänga ute världen, försöker att gömma mig i mig själv, med det finns mörka hål, där allt är svart... Ingenting fungerar och känslat av att vara värdelös kommer ikapp en.. Det mörka tar över och jag är styrd av ångesten och depressionen.. Då kan jag inte längre stå för vad jag gör, ingen vill skada sig själv, det bara blir....
Dåliga tecken
Var väldigt trött igår.. Vaknade av mig själv tidigt i morse.. Fortfarande lika trött.. Dåligt tecken..
Mådde skit, kom på att jag glömde min tabletter igår kväll igen.. Tog morgonmedicin, och lite extra ångestdämpande, upptäckte ett en av mina viktigaste mediciner är slut, trodde det fanns en karta kvar.. Illa..
Har inget nytt recept på dom heller.. Hur gör jag nu? Hade tänkt dricka lite vin ikväll, Det kan jag glömma.. Får nog vara glad om helgen inte slutar på PIVA.. Hatar PIVA.. Vill inte bli inlagd igen.. Vill inte vara borta från min dotter och hästen, det är dom som håller mig vid liv..
Kroppen skakar, hjärtat slår i 200.. Tankarna snurrar... Paniken växer!!!!!!
Kroppen skakar, hjärtat slår i 200.. Tankarna snurrar... Paniken växer!!!!!!
Del av dagbok 9/9
DÖ!!!!! Kan inte denna ljävla ångest bara försvinna. Hur i helvete ska man lära sig att leva med den här känslan? Har svårt att tro att det ens är möjligt. Alla säger alltid, tänk framåt, tänk på ditt barn. Tänker jag framåt blir jag mer ledsen, ser ingen framtid. Vad har jag att se fram emot? Att få komma hem till allt kaos som fortfarande rullar på utanför dom trygga väggarna. Inte ett skit har förändrats. Kommer ut utvilad och redo att möta världen. Bullshit!! Inget har förändrats och inte jag heller...
