Ett mycket förvirrat inlägg, tankarna snurrade bara som vanligt..

Träffade en äldre herre häromveckan, och efter mycket prat kom vi in på ämnet otrohet..
Det finns så mycket att säga och tycka om det ämnet så det skulle kunna diskuteras i oändlighet..Och ibland känns det som alla man pratar med har olika åsikt och många ändrar åsikt då dom själv råkat ut för det, på något sätt, vare sig dom eller deras partner gjort ett snesteg..
För det är väl så man säger, det var ett snesteg, jag menade det verkligen inte, jag var full, jag älskar dig så frukansvärt mycket, jag förstår inte hur det kunde hända, kuken är blind, ja u name it..
Jag har själv inte varit den trogna typen om man säger så. Har gjort ganska många feltramp i mitt liv om man säger så och har nog även varit ganska respektlös mot min partner..
Men för ett tag sen fick jag igen, rejält!

Min pojkvän straffade mig för alla gånger jag någonsin tänkt tagen att gör nåt dumt..
Där kommer vi till vad jag hade tänkt att inlägget skulle handla om.. Äkta kärlek, finns det?
Den här händelsen fick mig att tappa hoppet om att kärlek finns.. Och det blir inte ett dugg bättre när jag sitter ner och pratar med den äldre herren om det och han berättar för mig att han har ett barn vid sidan om.. Han berättar även att han och hans fru fortfarande lever tillsammans och har nu varit gifta i 50 år, men han vet inte vad kärlek är.. Han älskar sin barn, alla, även det sista som kom till med fel tjej.. Men han säger att han inte vet vad riktigt kärlek är..
Sånna ord gör ju att jag förstår varför jag gör som jag gör..
Sen jag fick reda på att man pojkvän var otrogen mot mig har jag gjort allt för att undvika kärlek.. Träffar jag någon, även om det bara är för en natt eller för en tid så är de någon jag aldrig skulle kunna bli kär i.. Därav är killarna väldigt ofta redan upptagna, för jag vet att jag skulle aldrig tillåta mig själv att överhuvudtaget ens börja tycka om en upptagen kille.. Och även om jag skulle göra det så skulle det aldrig bli nåt mellan oss, då jag vet att han inte är den trogna typen.. Mig spelar det ju ingen roll om han är upptagen så länge jag inte vet vem hon är.. Men där kommer det igen, finns det nåt som heter äkta kärlek? Varför kommer dom då till mig? Visst alla är inte sånna, men läskigt många..