Idag ska jag äntligen till stallet, efter att ha varit sjuk i en vecka. Är fortfarande inte frisk, men behöver komma hemifrån lite efter allt som hände igår. Min dotter är inte kul att ha och göra med just nu.
Det blir nog mest mys i stallet idag, tänkte klippa manen och lite sånt och kanske ta en skritt tur i det fina vädret mer än så orkar jag nog inte. Men att få komma iväg och andas kommer bli helt underbart. Mormor och morfar från ställa upp som barnvakt till min trotsiga lilla som tror hon är tonåring..

Ibland kommer man in i sånna perioder när det helt enkelt inte går att blogga.
Man loggar in. Klickar upp rutan, men det kommer inte fram ett enda ord. Det står helt still..
Så har det varit för mig ett tag nu. Vet liksom inte hur mycket man kan skriva ut i bloggen. För gillar ju och snacka skit och verkar ju hoppa högt av glädje när man skiver att något är fel eller att något går mindre bra. Är era liv så jävla tragiska att in måste sitta och snacka skit om andra?
Ett tips, du kommer inte bli lyckligare av det i längden. Ta tag i problemet, sök hjälp, det finns folk som är utbildade till att hjälpa sånna som dig.
Om jag har problem på riktigt skulle jag andrig skriva ut det i bloggen, inte förrän jag själv har hunnit bearbeta det som hänt och problemet sen är på väg över för mig. Så när jag skriver mina små inlägg om att något är fel. Snälla ta det med en nypa salt och skratta åt det. För det är precis vad jag gör. Jag vill bara dela med mig av min vardag och visa att man är inte alltid på topp..

Inlägget är absolut inte menat till någon speciell person. Men ni alla kan tänka efter lite, innan ni öppnar käften för att säga något om nån annan när ni egentligen inte vet ett jävla skit om vad ni snackar om..