..det är jobbigt att komma hem och veta att man är ensam..

Saknar någon att prata med.. Någon som bara är där. Någon att somna med, någon att vakna med..
Det mesta är ju roligare om man är fler. Att bara få känna känslan av att någon väntar på en.

Jag skulle verkligen behöva träffa folk som är i samma sist som jag själv, livet bli så ensamt när dom man umgås med är två. Det känns liksom som jag tränger mig på.. 
Ibland kan jag komma på mig själv sitta och längta tills det blir helg. Och när helgen väl kommer inser jag att jag är lika ensam då med.. Har ingen att ens vänta på. Ingen att träffa och umgås med.
Då kommer känslan av övergivenhet.. Jag hatar den känslan..

Hemma med Bella idag.. Hon är lite hängig och svinkoppor som bråkade med henne i natt..

I helgen var vi i Örebro och hälsade på Maria och Tobbe. Det var kul att präffa dom igen. Kändes som det var evigheter sen..

Den här veckan kommer gå ut på att hårdträna dressyrprogrammet... Ska ju tävla på Söndag.. Jag ska rida ett av dom lättaste och kan inte ens få in det i mitt huvud.. Jag har nog fan inlärningssvårigheter.. Mitt mål är inte att vinna utan att våga starta.. Nästa tävling är redan inbokad..  Måste bara fixa nån som kör..

Vill till stallet nu, idag ska vi träna halter och ingångsättningar, övergångar överhuvudtaget.. Han behöver bli lite kvickare.. På torsdag är det Lisa-träning och nu längtar jag mer än vanligt..

Nån som känner för att komma och fota mig och hästen lite nångång?

Sitter och funderar på allt och ingenting.. Tänker att det kanske är dags att blogga igen.. Tänker på en massa saker som jag skulle kunna blogga om.. Sätter mig framför datorn och så komme det inte fram ett enda ord.. Känner ni igen det?

Hur som hellst, har varit sjuk ett tag nu. sen i fredags för att vara mer exakt.. Så ringde dom från jobbet idag och jag är fortfarande inte frisk, så jag tänker innan jag svarar att nu måste jag verkligen säga ifrån och tänka på mig själv, vara hemma tills jag blir frisk.. Och hur slutar det?? Jo självklart säger jag att jag kan jobba imorrn.. Ingen tvingar mig, men jag kan ändå inte säga nej.. Pucko man e.. Fast jag kommer behöva smita iväg en stund, måste till VC.. Har fått massa konstiga utslag på hela kroppen.. Kliar så in i helvete..

Borde snart lägga mig, med tanke på att jag ska upp imorrn. Men jag bävar för att somna. Drömmer massa mardrömmar igen.. Vaknar, kliar mig, somnar, drömmer, vaknar ja ni fattar, det blir inte mycket sömn..

Försöker lärar mig att hantera ensamheten igen.. Tror jag faktiskt gillar det, men samtidigt saknar man ju att dela allt med nån. Mest av allt saknar jag en vän.. En såndär riktigt nära. Skulle vilja ha nån som man träffar ibland och hittar på saker med, både roliga och tråkiga.. En sak är säker, ensam är INTE stark. Ensam är själv..

Ska väl inte klaga egentligen, har ju världens bästa ponny och umgås med. Han gillar mig för den jag är. Och det är den bästa egenskapen här vän kan ha.. :P

Nu ar det länge sen jag uppdaterade igen..
Har som vanligt klickat upp rutan flera gånger, men sen ångrat mig.
Det känns som dom flesta som läser mest är ute efter att luska och skvallra om mitt liv. Varför är det så jävla intressant.
Det är fullt normalt att ha tuffa perioder i sitt liv.
Mitt syfte med bloggen är att kunna dela med mig av saker som händer i mitt liv, men jag vill absolut inte att den ska ha ett tema. Vill att mina vänner, nära och kära ska kunna läsa om saker som händer i mitt liv.
Tycker även att det är väldigt kul att läsa gamla inlägg och tänka tillbaka på hur mitt liv såg ut just då.
Men men nog snackat om det.. Jag får tänka vidare på vad jag vill..

Som jag redan nämt så är den gula helt underbara  ponnyn hemma hos mig igen. Det känns helt underbart. Vi har mycket jobb framför oss just nu, men det är bara kul. tränar honom en dag i veckan nu och funderar faktsikt på att starta nån liten dressyrtävling inom en snar framtid. Har faktiskt redan spanat in två stycken. Till den ena behöver jag en funktionär, nån som känner för att ställa upp för mig skull??