..det är jobbigt att komma hem och veta att man är ensam..

Saknar någon att prata med.. Någon som bara är där. Någon att somna med, någon att vakna med..
Det mesta är ju roligare om man är fler. Att bara få känna känslan av att någon väntar på en.

Jag skulle verkligen behöva träffa folk som är i samma sist som jag själv, livet bli så ensamt när dom man umgås med är två. Det känns liksom som jag tränger mig på.. 
Ibland kan jag komma på mig själv sitta och längta tills det blir helg. Och när helgen väl kommer inser jag att jag är lika ensam då med.. Har ingen att ens vänta på. Ingen att träffa och umgås med.
Då kommer känslan av övergivenhet.. Jag hatar den känslan..