Man rår ej för att tårar rinner, när man har mist sin vän..
Var ledig i måndags, planeringsdag på fritids. Skulle egentligen ha försökt fixa barnvakt, men eftersom jag kände mig lite krasslig och väldigt ledsen efter söndagen så valde jag att vara hemma. I tisdags pinade jag mig själv att gå till jobbet eftersom jag redan varit hemma en vecka. Dagen blev lång men jag överlevde. Sen var det föräldrafika på fritids. Efter det cyklade vi hem och stekte pannkakor, sen blev det hem och däcka på soffan. Man känner sig inte som världens bästa mamma när ens dotter väcker en och frågor om hon inte måste duscha innan hon lägger sig. Men vad fan ska man göra, är man sjuk så är man. Gick iaf upp och duschade henne.
I morse när jag vaknade mådde jag ännu sämre. Men tog mig iväg till jobbet, dock kom jag lite sent. När jag varit där i 15 min orkade jag inte längre. Ringde vårdcentralen som inte hade tid förrän 15.15. Fick tag i en på läkarhuset och fick tid dit vid 10.15. Efter att ha tagit stick i fingret fick jag redan på att jag skulle få penicillin. Läkaren lyssnade på lungorna och kollade öronen och halsen. Lunginflammation och bihåleinflammation. Så nu blir det penicillin och hostmedicin i 7 dagar, dessutom är jag sjukskriven tills efter midsommar. Fast det var ju skönt iaf att få reda på vad som är fel. för det är inte normalt att bli sjuk igen efter 2 dagar..
Så nu har jag passat på att beställa ett nytt visa kort. Hoppas det kommer snart bara. Känner mig rätt naken utan. Som nu när jag skulle till läkaren och apoteket fick pappa Kari rycka in och låna ut pengar. Det är iofs ett jävligt bra sätt att spara pengar, men det är inte lika kul när som ska betalas tillbaka sen.Man rår ej för att tårar rinner, när man har mist sin vän..
En guling i hjärtat.
Nu har vi skiljts åt. Jag och min bästa vän. Usch vilken hemsk dag det var igår. Känns som jag grät mest hela dagen...
Saknar min fina lilla guling så det gör ont! Och hoppas på att det blir vi nångång igen..
mer gnäll..
Dagen är inte bättre idag, än den var igår.. Minsta lilla bakslag så sprutar tårarna. Känns som jag är på gränsen att bryta ihop helt och hållet. Får försöka ta en dag i taget och hoppas på det bästa..
Ikväll hade jag iaf tänkt försöka ta mig till stallet. Nu får jag klassa mig själv som så pass frisk så jag orkar det. Vill ju vara med ponnyn sista dagarna..
Mitt jävla internet är inte igång ännu heller. Fan va bra allt är nu.. Inte..
Man blir rätt ensam på kvällarna när Bella somnat när man inte har internet. Och det är inte alls vad jag behöver nu..
Kul förresten att jag fick höra rykten om att jag träffar min systers pojkvän.. Vad fan tänker folk med när dom sprider rykten. Okay, allt jag gör är inte alltid det smartaste, men va fan tror ni om mig egentligen.. ?
När verkligheten tränger sig på..
Jag börjar känns mig lite piggare efter att ha varit sjuk i några dagarna. Är på benen idag, men är fortfarande matt i hela kroppen.
Det första som hände när febern gick ner, vad att ångesten kom tillbaka... Den kvävande förbannade jävla ångesten. När jag tänker på det är det nästan som att jag hellre ligger med feber och knappt kan röra mig än att lever med min ovälkomna kompis.
Det här hände så klart igår kväll. Så jag fick inte många timmars sömn inatt. hur svårt ska det vara att få sova en hel jävla natt. Utan att vakna av mardrömmar eller av att det känns som nån håller på att kväva en..
Jag förstår inte hur jag ska klara av att gå igenom allt det här just nu. Känner mig så jävla ensam och tom. Och då är han inte ens borta ännu. Tårarna rinner dag som natt. Kan inte låta bli och tänka tillbaka på alla fina stunder vi haft. Även dom gånger jag nästintill hatat dig, tänker jag på med ett leende på läpparna och tårar i ögonen.
Jag tror inte ens på att det finns ett liv efter det här. Jag kan inte leva utan dig..
Make me immortal with a kiss...
Livet suger just nu. Jag har ponnyn hemma för sista veckan. och då blir jag sjuk. jag som vill spendera all ledig tid med honom. Fan.
Vet fortfarande inte hur fan jag ska klara mig utan min bästa vän. Men det återstår väl att se.
Vet fortfarande inte hur fan jag ska klara mig utan min bästa vän. Men det återstår väl att se.
