Sitter och funderar på allt och ingenting.. Tänker att det kanske är dags att blogga igen.. Tänker på en massa saker som jag skulle kunna blogga om.. Sätter mig framför datorn och så komme det inte fram ett enda ord.. Känner ni igen det?

Hur som hellst, har varit sjuk ett tag nu. sen i fredags för att vara mer exakt.. Så ringde dom från jobbet idag och jag är fortfarande inte frisk, så jag tänker innan jag svarar att nu måste jag verkligen säga ifrån och tänka på mig själv, vara hemma tills jag blir frisk.. Och hur slutar det?? Jo självklart säger jag att jag kan jobba imorrn.. Ingen tvingar mig, men jag kan ändå inte säga nej.. Pucko man e.. Fast jag kommer behöva smita iväg en stund, måste till VC.. Har fått massa konstiga utslag på hela kroppen.. Kliar så in i helvete..

Borde snart lägga mig, med tanke på att jag ska upp imorrn. Men jag bävar för att somna. Drömmer massa mardrömmar igen.. Vaknar, kliar mig, somnar, drömmer, vaknar ja ni fattar, det blir inte mycket sömn..

Försöker lärar mig att hantera ensamheten igen.. Tror jag faktiskt gillar det, men samtidigt saknar man ju att dela allt med nån. Mest av allt saknar jag en vän.. En såndär riktigt nära. Skulle vilja ha nån som man träffar ibland och hittar på saker med, både roliga och tråkiga.. En sak är säker, ensam är INTE stark. Ensam är själv..

Ska väl inte klaga egentligen, har ju världens bästa ponny och umgås med. Han gillar mig för den jag är. Och det är den bästa egenskapen här vän kan ha.. :P