Igår efter jobbet åkte jag till stallet.. Min ponny va så snäll, Bella och hennes kompis Emma red honom.. så jag satt bara upp 15 min i slutet och galoperade honom lite.. Så idag är träningsvärken värre än igår.. ajaj stackars mig :P Men iaf  de gick jätte bra i stallet.. Och i bilen på vägen hem sitter jag och Kari och snackar om medryttare, måste ju hitta nån som verkligen vill och lägger tid på honom. Vill ju att han ska må som en prins.. Sen hinner jag typ bara komma hem och kliva in genom dörren, så ringer min mobil. Då är de en mamma till en tjej som varit på läger i somras och haft Munin. Som dessutom bor i Trosa. Och dom undrar om hon kan få komma och rida nångång eller om jag behöver hjälp.. Hur skumt kändes inte de? Men jag har ju några som jag pratade me innan så dom får ju såklart testa först.  Men de bestämdes iaf att jag ska ringa upp inom några dagar..

Imorrn ska jag till ögonläkaren me Isabell. Hon hade visst lite synfel när hon var på undersökningen i skolan och då måste man gå till en riktigt ögonläkare och kolla.. Är inte ett dugg orolig. Tror jag hade märkt om de va nåt fel på mitt barn..

Jobbet rullar på som vanligt och nån fritid har jag inte :P småbarnsförälder, "hästägare" och "hundägare".. Kan man trolla fram fler timmar på dygnet? I helgen är jag iofs barnledig, men då har jag utsläppet kl 8 på morgonen.. Är inte livet underbart?