När jag var i tonåren fick jag ofta höra skitsnack bakom min rygg om att jag skulle vara så j*vla bortskämd. Visst, jag fick häst när jag var fjorton år och innan de hade jag haft en annan "foderhäst", jag gick väl så gott som alltid i märkeskläder, har alltid fått åka på ridläger/resor som kanske kostat mkt pengar.
Men sanningen bakom de hela är att första sk foderhästen fick jag ha gratis för att ägaren inte hade tid, den andra har jag fått betala själv, fast mamma och Kari har varit snälla och betalat stallhyran osv, kläder kanske jag oxå fick, men vissa fick jag köpa själv och ALLA mina ridläger/resor har jag betalat själv.
När jag var 7 år gick min pappa bort. Så allt de jag gjort/haft som andra tyckte va lyx är egentligen ett "arv". Ändrade ni åsikt nu?
Och när jag fick hästen blev jag tvungen att jobba varje lov och ibland på helger för att få allt de jag ville ha. Är de fortfarande lyx?
Ni som fortfarande tycker jag var bortskämd kan fundera på hur kul de är för en 7åring att förlora sin ena förälder. Jag hade precis börjar skolan, Så under hela min låg och mellanstadietid hade inte jag nån pappa. Det är för mig inte mer värt än märkeskläder eller ett ridläger. Det är väldigt tufft för ett barn att förlora en förälder.

Alla ni där ute som har barn som ni inte tar hand om tycker jag ska tänka till lite extra, hur skulle du själv klara dig utan dig föräldrar? Vem tycker du ska ta hand om och betala för just ditt barn? Kommer de att vara värt de i längden? Själv tycker jag alla barn är värda två föräldrar som alltid finns där och som älskar dom över allt annat på denna jord.

Och tänk på att inte snacka skit om saker ni inte vet nåt om!!