Sitter och funderar på vad som gick fel.. Hur kunde de bli så här.. ?

Tänk er en 11 årigt barn som gillar bus och är nyfiken utav sig.. Kanske testar på nåt den inte bör alt hamnar i slagsmål, flera gånger.. Förr eller senare kommer barnet hamna på ungdomshem om de fortsätter ett tag till.. Vems fel är det då?
När man är i den åldern kan man ju inte begära att man ska tänka på sin framtid och hur svårt de kanke kommer bli att få jobb senare i livet..  Är de då föräldrarnas fel?
Hur som hellst.. Det går nåt år och tonåringen har då förlorat kontakten med alla sina gamla vänner och har nu bara vänner som bor på samma hem, alltså människor med samma bakgrund. Detta är ju som sagt barn, dom peppar varandra, triggar varandra till bus och kanske även bråk.. Vilket resulterar i att ingen kommer där ifrån.. Tonåringarna har nu egentligen ingen verklighet som du och jag har.. En dag ska dom här barnen växa upp och anpassas till det "verkliga" livet.. Vilken arbetsgivare är intresserad av att ge den dom här personerna ett jobb. Vad ska du skriva i ditt CV?
Dom som då inte lyckas få jobb, kommer förmodligen inte träffa vänner i "verkligenheten" heller, utan kommer hålla kontakten me de som är deras vänner.. Precis som vi oftast håller kontakten me våra barndomsvänner.. Alla dom här vännerna har liknande uppväxt.. Ni vet vart jag vill komma va?
Ingen av dom får tag i ett jobb, för dom har ingen "vanlig" utbildning. Utan behöver fixa fram pengar på annat sätt och är fast i en ond cirkel.. Hur ska man sen hitta hem?
 Finna sitt rätta jag, när man bara blir motarbetad av oss, som kallar oss normala människor.. Tycker ni inte att dom här personerna är värda en andra chans? Ska man verkligen dömmas för att man var en busig och nyfiken lite tonåring?
Något är fel i dagens samhälle..


Tänk på det här nästa gång du snackar skit om folk du inte känner, folk som kanske gjort nåt du inte gillar..
Den kanske aldrig fick den chansen du fick??
Därför gör det ont när folk snackar skit om människor dom inte känner..







Har nog fortfarande inte förstått att vi inte kommer kunna ses på väldigt länge, men de gör ont att tänka på dig. Hoppas att du har det bra, ska göra allt jag kan för att tiden ska gå lite fortare för dig..