Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Fick tid hon psykologen idag. Fick riktig ångestattack när jag kom dit. Det började byggas upp redan när jag gick dit, när jag väl kom in och skulle öppna munnen var det kört. Jobbigt som fan. Men ändå skönt att få vara i trygga händer. Nu fick jag ju verkligen fram hur jag mår och hur det känns när det är som värst.. Nyttig, jobbigt och förr eller senare kommer det ju stärka mig.

Vi pratade mycket om, varför det blev så här och när allt började. Fick många svar som jag sökt länge, flera år till och med. Och det var jag själv som svarade på mina egna frågor.

Vi kom båda två fram till det som jag länge redan vetat.  Vissa saker får bägaren att rinna över, och det är precis vad som har hänt just nu. Hur konstigt det än låter så vill jag må dåligt, jag vill tycka synd om mig själv, och jag måste tillåta mig själv att göra det. Jag kan inte göra som jag gjort innan och lägga allt åt sidan och hoppas på att inget mer händer. Nästa gång något händer vill jag kunna hantera situationen. Inte som nu. Jag har förlorat all min verklighet just nu. Alla har motgångar, skillnaden är att jag inte kan hantera mina just nu.

Hon tror att jag har fått en chock nu. Hon var lite orolig för hur jag skulle må när chocken släpper, så hon ville att vi skulle träffas innan helgen. Så jag måste ta mig till Stockholm, och Kari jobbar. PANIK!! Hur ska jag klara det. Han skulle iaf fixa nån som kör. Men tänk om det blir som idag..

När jag skulle gå ifrån henne idag kändes det bra. Just då kändes det som att alla problem var ur världen. Men när dörren öppnades kom känslan smygandes igen.. Och det blev inte alls bättre av samtalet jag fick just då heller. Det gjorde att jag bara ville vända och spring tillbaka, kasta mig i hennes famn och gömma mig för alltid, eller iaf tills alla faror var borta. Egentligen har jag väntat på det samtalet sen i söndags, jag borde ha blivit glad. Vet egentligen inte varför jag reagerade som jag gjorde, men ångesten kom tillbaka och började ta över mitt liv igen..

Fick fler samtal från honom idag. Inga förklaringar, men en jävla massa skit som jag inte vill höra. Det han ska göra mot mig nu är det absolut sista jag behöver. Saker han säger, är det sista jag behöver höra. Varför är det inte enkelt att bara lägga på luren..