Ilskan har lagt sig, tyvärr.. Skulle vilja vara arg ett tag till. Det kändes mycket bättre än att känna den här sorgen hela tiden. Känner saknad och ensamhet, trots att jag vet att jag har dom bästa runt mig. Är inte ensam alls, men min känsla säger så ändå.
Ska väl snart bege mig till Stockholm och träffa världens bästa psykolog. Undra vart jag hade varit utan henne idag?