Tragiskt..
Nu har ilskan äntligen kommit, och det känns så skönt.. ´
Tidigare har jag bara klandrat mig själv, men nu vet jag bättre.
Nu ser jag helheten i det hela. Stackarn är ju tragisk. Ett gubbsjukt äckel med 40-års kris. Nästan så jag borde tycka synd om honom.. Fast det tänker jag inte lägga energi på, min lilla energi jag har ska jag bygga upp mig själv med. Jag tänker inte längre må så här pga honom. Han är fan inte värd det. Han är värd att må så här. Jag vet att jag vid något tillfälle sa att jag inte ens önskar min värsta fiende det här. Det var inte sant... HAN är värd det här. Det är HAN som borde må dåligt nu..
Synd att jag inte insåg tidigare. Nu har jag ju offrat ett år av min liv. På en som visade sig vara en idiot. Fast inget ont som inte har nåt gott me sig. Man lär sig mycket av att leva med en alkoholiserad människa med 40års kris.
Han var här och hämta dom möbler han behövde/ville ha igår. Undrar lite varför mitt behövade är mindre värt än hans. Det är sånt som gör att jag kan se med öppna ögon nu. Han är ju egoist. Han har nog tryckt ner mig lite, bit för bit och fått mig tro att jag är värd en sån skitstövel som honom. Nu ser jag med öppna ögon. Jag är värd nån som älskar mig för den jag är, inte den han vill/ tycker jag borde vara. Jag är jag, så jävla enkelt är det. Det var ju inte mig han älskade, det var ju nån han tyckte jag borde vara... Om han överhuvudtaget älskade.
Ett års tid. Levde jag med det här. Usch jag har massor att ta igen nu. Massor att bygga upp. Men med rätt vänner, hjälp och stöd kommer det här gå bra.
Tillbaka till möblerna. Han lämnade lite skit här som han förmodligen hittade på tippen på vägen hit. Han tog soffa (3-sits, 2-sist och fotölj), soffbord, matta, tvn, tv-bänken, skänken i v-rummet, tvättmaskinen, torktumlaren och diskmaskin.. Jag fick en soffa som är tasig, en tvättmaskin som är tasig, en matta som är målad på med tusch och en liten bänkdiskmaskin. Är det vad jag är värd i hans ögon??
Tidigare har jag bara klandrat mig själv, men nu vet jag bättre.
Nu ser jag helheten i det hela. Stackarn är ju tragisk. Ett gubbsjukt äckel med 40-års kris. Nästan så jag borde tycka synd om honom.. Fast det tänker jag inte lägga energi på, min lilla energi jag har ska jag bygga upp mig själv med. Jag tänker inte längre må så här pga honom. Han är fan inte värd det. Han är värd att må så här. Jag vet att jag vid något tillfälle sa att jag inte ens önskar min värsta fiende det här. Det var inte sant... HAN är värd det här. Det är HAN som borde må dåligt nu..
Synd att jag inte insåg tidigare. Nu har jag ju offrat ett år av min liv. På en som visade sig vara en idiot. Fast inget ont som inte har nåt gott me sig. Man lär sig mycket av att leva med en alkoholiserad människa med 40års kris.
Han var här och hämta dom möbler han behövde/ville ha igår. Undrar lite varför mitt behövade är mindre värt än hans. Det är sånt som gör att jag kan se med öppna ögon nu. Han är ju egoist. Han har nog tryckt ner mig lite, bit för bit och fått mig tro att jag är värd en sån skitstövel som honom. Nu ser jag med öppna ögon. Jag är värd nån som älskar mig för den jag är, inte den han vill/ tycker jag borde vara. Jag är jag, så jävla enkelt är det. Det var ju inte mig han älskade, det var ju nån han tyckte jag borde vara... Om han överhuvudtaget älskade.
Ett års tid. Levde jag med det här. Usch jag har massor att ta igen nu. Massor att bygga upp. Men med rätt vänner, hjälp och stöd kommer det här gå bra.
Tillbaka till möblerna. Han lämnade lite skit här som han förmodligen hittade på tippen på vägen hit. Han tog soffa (3-sits, 2-sist och fotölj), soffbord, matta, tvn, tv-bänken, skänken i v-rummet, tvättmaskinen, torktumlaren och diskmaskin.. Jag fick en soffa som är tasig, en tvättmaskin som är tasig, en matta som är målad på med tusch och en liten bänkdiskmaskin. Är det vad jag är värd i hans ögon??
all denna tid förgäves
som jag kunde gett till nån
som ville ge nånting tillbaks
ja, det var synd att du inte var sån
jag är glad att det är över
så lämna mig ifred
du är det sista jag behöver
och jag orkar inte mer
jag är glad att det är över
så lämna mig ifred
du är det sista jag behöver
och jag orkar inte...
vad jag än gjorde
vad jag än sa
var du aldrig riktigt nöjd
det var aldrig riktigt bra
Kommentarer
Postat av: Camilla
Hur kunde han ta alla möblerna???
Postat av: Anna
Ja du.. Han tog ju inte allt, men allt av värde..
Trackback