Bloggen har blivit lite som terapi för mig.. jag måste sätta ord på mina känslor och tankar. Det är något som är ganska nytt för mig. Men det känns ändå rätt bra. Och så länge det funkar för mig, kommer jag fortsätta. Jag ber om ursäkt om jag upprepar mig ofta. Men det är faktsikt mina tankar för stunden som hamnar här. Om ni inte gillar att läsa så sluta.

Var och träffade Agneta (psykologen) idag. Det gick bra. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Och såklart massor om saker som händer i mitt liv just nu och saker som hänt tidigare.. Och har massa tips och stöttande saker att säga. och jag känner mig så jävla stark när jag sitter där, Så går man ut genom dörren och inser att verkligheten fanns kvar där ute. Det är skrämmande. Men med hennes hjälp kommer jag vara så stark även utanför dörren snart.  Det får ta den tid det tar tills jag är tillbaka. Stronger than ever!!

Jag tänker bättre nu än vad jag gjorde för en vecka sen. Men ibland ramlar jag liksom tillbaka till det stadiet jag var då. Även om jag vet att det hör till så känns det jävligt jobbigt.
Jobbigast av allt är att jag fortfarande inte kan gå vidare. Jag kan inte acceptera det som hänt. Jag vill inte tro att det är sant. Mycket är nog för att jag kan inte förstå varför. Allt var bra, varför går man bara då? Utan att ens förklara sig.. Varför säger man sånna saker som sas om man inte menar det? Varför har man sex med nån man tänker lämna dagen efter? Kan man plötsligt bestämma sig för att lämna nån? Är det något man kommer på, på bara några timmar?

I've got feelings for you babe
do you still feel the same
from the first time i laid my eyes on you
I felt joy of living I saw heaven in your eyes
in your eyes

I miss your laugh I miss your smile
I miss everything about you
every second's like a minute
every minute's like a day
when you're far away

Wish you were here