Mitt braiga humör är som bortblåst.

Känner mig lessen för att jag inte orkar, hinner och kan allt jag vill..
Enda positiva är att jag vet varför, eller hoppas att det är så.. Jag försöker sluta röka och har dragit ner ganska mycket. Det blir alltid så här då.. Det känns svårt att tänka positivt.. Men jag får försöka så gott det går..

Pluggandet går i alla fall ganska bra. Fast det är svårt. Speciellt när man pluggar själv. Har ingen som rättar till uttalet, men jag frågar när jag får chansen. Idag stod jag på jobbet och rabblade månaderna, och glömde helt plötsligt bort, det vart bara helt tomt i huvudet, tror inte jag fick fram ett en jävla ord som va rätt. Men då gick jag till en arbetskamrat och frågade om han kunde rabbla, sen satt dom igen.. :P
Dock har jag nog glömt de nu, 10 timmar senare, men det är bara fortsätta nångång måste dom ju fastna..
Undrar egentligen hur jag kom på att jag skulle lära mig, och har många gånger tänkt ge upp, men nånstans tycker jag nog det är lite kul, att bevisa för mig själv att jag faktiskt kan om jag bara försöker..
Bävar lite för grammatiken bara, kan inte hitta nån jävla logik i det hela..

Just nu är det lite svårt att plugga, mina tankar går åt annat håll. Det som absolut inte fick hända har hänt.. Det är dags för mig att inse sanningen nu, även fast jag vill fortsätta lägga allt åt sidan. Men jag måste för min egen skull. Det är dags att ta ett beslut. Pallar jag eller pallar jag inte? Jag känner mig så jävla ovetande. Önskar att jag fick ett svar, att de va så lätt att det fanns ett svar.. Ska jag eller ska jag inte?

Lillasyster ringde idag, och frågade om jag kunde tänka mig att vara barnvakt till Emilia fredag till lördag. Dom skulle visst på kryssning. Sa att jag skulle tänka på det tills imorrn. Det är klart jag vill, men jag måste fixa nån som kan ta hunden då.. Så helgen lutar åt att jag sitter hemma med min 2 underbara och myser. Kanske till och me hinner åka till badhuset en sväng. Mysigt!!


Varför gör jag det här för??