Hela dan har gått åt helvete idag och ändå går jag runt här hemma med ett leende på läpparna. Men varför?

Va hos läkaren på förmiddagen och skulle operera bort en knöl. Fick glatt betala 320 kr för att gå in och när jag kommer in säger han att han inte kan göra nåt, förrän dom gjort ett ultraljud.. Han skrev iaf en remiss till Södertälje sjukhus och sa att jag skulle åka dit på en gång.. Sagt och gjort, vi sätter oss i bilen och drar dit.. Går fram till receptionen visar upp remissen och får betala 200 kr till, hon säger att jag ska följa korridoren till den tar slut och sen gå in genom glasdörren, där inne ska jag prata me en annan tjej som sitter där.. När jag kommer fram och lämnar fram mitt papper säger hon. Vi har ingen läkare här idag, men vi skickar en tid till dig... Eh ursäkta mig?? Jag har just betalat 520 kr för att få veta att ni ska skicka hem en ny tid till mig!!  Fy fan! Det kunde jag vara utan...

Sen ringer min mamma och berättar hur de gick hos tandis me Bella.. Gick visst inte så bra. Det gjorde mig ännu argare, och ännu mer besviken, fast de är saker jag egentligen inte vill gå in på här..

Tillbaka i Trosa är de lunch, så jag går hem och ska gå ut me hunden och när jag öppnar dörren ser jag att hon lagt en stor jävla spya precis innanför dörren, och jag som inte redan va stressad.. Fan..

Hinner inte i tid till jobbet men kommer iaf dit, hinner jobba en timme, sen ringer Isabells lärare och frågar mig om jag kan komma tidigare till utvecklingssamtalet.. Vilka jävla utvecklingssamtal?? Såklart hade jag hunnit glömma de när allt annat jävla skit gick fel..  Men jag kan säga att de kändes lite skönt att stämpla ut från jobbet redan kl 14.42 och känna att jag inte behövde gå tillbaka..

Samtalet gick bra, och både hennes lärare, jag och Isabell själv tycker de går bra för henne i skolan. Det känns ju iaf skönt.

Väl hemma från jag sms om att kvällens planer blev inställda, ännu en sak som gick fel. Då passade jag på att tvätta och bädda rent i sängarna och laga mat, medans maten stod i ugnen gick vi ner mot konsum. Innan vi ens hunnit fram ringer min far och frågar vad jag gör och om jag vill att vi ska åka och handla skridskor till Isabell, Såklart jag vill de..Han skulle ju betala eftersom jag haft läkarkostnader på över 1200 kr redan.. Så vi åkte till Sportaffären och köpte skridskor, benskydd, till fotbollen och fotbollsstrumpor till henne. Gick och handla lite frukt och youghurt, sen gick jag in på Sportis med en mycket nöjd liten tjej..

Kan de kanske vara därför jag sitter här me ett leende på läpparna.