Igår satt jag och kollade på Outsider som handlade om unga mammor.. Eller unga föräldrar överhuvudtaget. Människor i 14 års ålder som skaffar barn. Jag vet själv inte vad jag ska tycka om sånt, beror väl på vem man själv är. Åldern har faktiskt ingen betydelse. Det jag däremot bli irriterad på är allas fördomar mot just unga mammor. Varför finns det inte sånna om "gamla mammor". Unga har väl iaf ork och energi till sina barn och alla är ju nångång mamma för första gången, varför är unga mammor sämre?
Mammaroll är nåt man växer in i. Man växer med uppgiften. Så är det för alla. Det finns ingen som är mamma innan dom blivit mamma.. Alla växer in i det på ett eller annat sätt.. Där har åldern ingen betydelse.
Jag är själv så kallad ung mamma. Jag var 18 år när jag blev gravid och 19 när min lilla fina flicka kom till världen. Då fick jag ofta blickar när jag var ute och gick med barnvagnen, fick ibland frågan om det var min lillasyster, speciellt när jag hade min egen mamma med mig. Idag när hon är 8 år och jag 27 finns det ingen som kollar med samma konstiga blick längre, varför det?
Jo för jag är äldre, jag räknas tydligen som vuxen nu. Till saken hör den att jag har dessutom varit ensamstående med henne hela tiden, med en pappa som inte hjälpt till så mycket förens nu det senaste året, och har dessutom gått igenom x antal socialutredningar, då jag fått klagomål på min roll som mamma. I alla utredningar har dom kommit fram till att min dotter har det bra hos mig och hon är en helt underbar liten tjej. Det måste ju betyda att jag klarade min uppgift som mamma trots att jag var ung när jag fick henne.. Jag har på papper från dagis, fritids, skola och socialen att jag är en bra mamma till mitt barn. Sen får ni klaga hur mycket ni vill på unga mammor. Vi kan oxå.. Så det så..

En väldigt gammal bild på mig och Isabell