Vad vore jag utan dina andetag..

Det gör ont. Känner fortfarande bara smärta.

Idag gick jag iaf iväg och handlade. Det kändes skitjobbigt att ta sig in i affären. Men ångesten ska fan inte få styra mitt liv. Inte igen. Jag har redan varit med om det en gång förut. Aldrig mer..

Fortsätter upprepa samma sak till mina vänner som faktiskt finns för mig nu. Jag vet att jag är tjatig, men jag måste få ut det. Om det så ska ta månader, så måste det ut.. Tackar alla ni som orkar lyssna och bry er..

Var förbi jobbet en sväng idag. Kändes skitjobbigt, men är glad att jag tvingade mig själv dit. Även om jag bara var där en timme och snackade lite skit men lite folk. Nu har jag iaf fixat tid hos psykologen och sen ska jag få en läkartid oxå. Måste ju ha läkarintyg from imorrn eftersom jag inte jobbat på en vecka. Ska bli så skönt och få prata med nån på riktigt.. Hoppas det känns lite bättre sen...

Tack än en gång alla ni som orkar me mig just nu.. För mig är det mkt värt även om jag inte visar det så bra.


Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0