Inte brytt min om att blogga på ett tag..
Allt är upp och ner igen..
Ibland undrar jag hur mycket skit man ska klara av.
Kan det verkligen vara meningen att man ska klara sånt här.
Det ända som får mig att genomlida allt är min underbara dotter och nu hästen, han är den absolut bästa vän man kan tänka sig..
 Älskar dom två av hela mitt hjärta..






Sen till en annan sak..
Är det verkligen jag som ska be om ursäkt, har jag ens gjort fel?
Varför har vissa så svårt att hålla sig till sanningen..
Ja, ja, jag står hellre själv än har falska vänner.