Nu var det visst ett tag sen.. Igen..
Men det är svårt att blogga när det inte händer så mycket. Och eftersom livet fortfarande går väldigt upp och ner känns mesta rätt meningslöst emellan åt..
Men jag mår bättre för varje dag som går, även om vissa dagar är pest och pina..

Men nu är det som sagt bättre. Fast jag känner mig ofta ensam. Som jag sagt förut så är jag egentligen inte ensam.
Det är svårt att förklara, men saknar nån utöver dom jag lever med at dela glädje, sorg och andra saker som händer i livet. Typ en vän som man känner att man bara måste ringa när något hänt. Jag känner känslan att jag vill ringa och snacka men vet inte riktigt vem man ska ringa. Har ingen så nära längre.

Jag är iaf väldigt glad över det jag har. Hoppas ingen tror något annat..