Det är inte så här det ska vara...
Hur kunde allt gå så fel?
Vart gick det fel?
Och varför drabbade det just mig?
Funderar allt för ofta på vad det är som gör att jag inte kan känns glädje. Jag tycker alla människor är r
värda att älskas, men varför är jag då så ensam... Har lätt att känns mig till besvär för alla andra, spelar liksom ingen roll vad det handlar om.
Kanske är jag blind och inte ser, vad vet jag?

Vill bli stark och oberoende av andra, utan att vara ensamvarg. För det är precis så jag känner mig just nu. Ensammast i hela världen.
Vart ska jag vända mig när hästen inte finns som tröst? En dag kommer han vara borta ur mitt liv för alltid. Kommer jag dö av sorg då? Kan man det? Om jag inte dör, vart ska jag då göra av alla känslor som finns inom mig?