Ju mer jag tänker desto sämre mår jag. Varför ber alla mig tänka framåt? Vill/kan ju inte ens bestämma mig för om jag vill leva...

 

Dö vill jag inte, då blir jag ett ännu större problem för anhöriga. Det är bara en massa jobb med begravning, dödsbo och andra komplicerade saker. Kan man inte få sova bort resten av livet??

 

Iblandöär jag rätt för att dö, anske har och göra med att jag på sätt och vis ser det som min pappa valde alkoholen före mig.. Man säger ju att man gör allt för sina barn..

Var iväg och piercade mig i måndags, det kändes så jävla underbart, att äntligen få känns fysisk smärta. För en stund försvann smärtan i bröstet.

 

Nu när jag ligger inne hör folk av sig och undrar hur jag mår, varför nu? nu får jag ju hjälp härifrån, varförär det ingen som bryr sig när jag är hemma och verkligen behöver det..