DÖ!!!!! Kan inte denna ljävla ångest bara försvinna. Hur i helvete ska man lära sig att leva med den här känslan? Har svårt att tro att det ens är möjligt. Alla säger alltid, tänk framåt, tänk på ditt barn. Tänker jag framåt blir jag mer ledsen, ser ingen framtid. Vad har jag att se fram emot? Att få komma hem till allt kaos som fortfarande rullar på utanför dom trygga väggarna. Inte ett skit har förändrats. Kommer ut utvilad och redo att möta världen. Bullshit!! Inget har förändrats och inte jag heller...