Kom tillbaka till psyk igår men värsta ångesten..
Vet inte om jag var nervös inför idag.. Efter massa piller kunde jag iaf sova några timmar, vaknade tidigt i morse och mådde fortfarande inte bra.. Mer piller och jag började till slut lugna ner mig.. Gick över till team 2 på em och snackade lite, då kändes det bättre sen..

Såklart hade jag hem längtan, men samtidigt var jag så sjuk jävla rädd för att lämna tryggheten och möta verkligenheten.. Känslan hänger kvar än..

Tack alla fina människor som förgyllt min tid, fått mina dagar att gå. Och alla ni som fortfarande hör av er och bryr er om mig (ni är inte så många längre).. Och sist men inte minst fina flickan som jag alltid kommer minnas när jag ser mig i spegeln efter imorgon.. Vi förevigar tiden med en stjärna.. När svårigheter kommer tittar vi på stjärnorna och tar nya tag och kämpar oss vidare... Missa aldrig livet!!