Har bara kommit på att ju mer deppig rubriken är desto fler läsare har jag. Trodde folk började längta efter att läsa om när jag skulle börja må bra, men icke.. 

 

Sen finns det människor som mer eller mindre gnäller på mig för mina deppiga inlägg.. Många tror att nu när jag träffat nån borde jag ju vara lyckligt. Tänk om det vore så lätt.. Då skulle ju ingen gift människa vara nere.
Visst måste jag säga att det är lättare att leva nu, när jag har nån vid min sida. Längtar inte bort alls lika ofta.

Men det finns ju en baksida på allt.. Jag har ju som alla redan vet ett väldigt negativat tankemönster, och är fruktansvärt rädd för saker.

Det ni ser som glädje, vänder jag på och blir rädd för. Jag har träffat nån och mår bra över det, han gör min gladare och gör livet mer värt att leva, jag har nån att längta efter på dagarna, nån som berättar att livet är värt att leva, nån som stöttar mig när jag är på väg att falla och framför att nån som kramar på mig när jag helst bara vill lägga mig ner och dö.

Då finns det ju saker att vara rädd för oxå, när jag tycker om nån måste jag lita på den, då måste även jag öppna upp mig. Då lär nån känna mig. Det är läskigt och dessutom kan den människan såra mig. Jag kan bli lämnad ensam

 

Kan inte sätta ord på vad jag tänker eller känner. Jag är rädd och glad på samma gång.

Jag har bestämt mig för att kämpa varje dag för att det här ska bli så bra som möjligt.