Allt jag kämpat för dom senaste månaderna är ju som bortblåst.
Tänk er ett barn som bygger ett sandslott på stranden, så kommer vågen och tar det.  Exakt det hände med mina framtidsplaner, jag är tillbaks på ruta ett.. In till trygghetet, in till folk som bryr sig och till dit här dom kan ge en tabletter så man slipper smärta..

Provade att medicinera bort smärtan igår, det gick så där.. Tog nog lite för mycket tabletter, fick ryckningar och myrkryp i hela kroppen... Läskigt som fan, men jag kändes inte så mycket inombords iaf, och det var ju det som var meningen...  Idag håller jag dom lugnande medicinerna på rekommenderad nivå..

 

Tankarna snurrar, varför? Varför kan det inte vara lätt att gå vidare? Vad vill jag? Vill jag en lämna att jag byggt upp trasigt, eller vill jag bygga igen, kommer slottet då stå kva?. vad händer om jag blir sviken igen? Orkar jag leva med det här? Klarar jag av att leva med det?

Fan jag får ingen ordning på mina tankar som vanligt!