Nervös över att åka hem imorgon.. Känns inte alls så bra som jag hoppades det skulle göra när jag planerade det.. Men nu har jag lovat min dotter att komma hem och det löftet kommer jag inte bryta.. Sen får vi se hur långe jag blir hemma.. Finns ju alltid möjlighet att komma in om det skiter sig..

 

tror jag jag och P är lite osams oxå. Det gör ju att det blir ännu mer ångestladdat att åka hem. Känns som han inte litar på mig. Mkt svartsjuka är det när jag är här. 

Dom dagar jag säger att jag inte vill ha sällskap, blir han typ sur känns det som. och mycket ska om andra som hör av sig eller som jag träffar. Idag blev han upprörd över att jag skulle gå och visa upp en svullen piercing.. Då kändes det för honom som att jag hellre träffade piercaren än honom. 

Hans svartsjuk tär på mig och därmed på vårat förhållande..

 

jag af vill inte alltid ha sällskap för jag mår som jag gör, jag är här för att jobba med mig skälv och bli frisk. Dessutom tycker jag det är fruktansvärt jobbigt när han åker hem utan mig.. Jag vill inte vara här, men jag vet ändå att det är bäst flr mig just nu. Vill jag leva måste jag vars här ett tag framöver..

 

jag längtar nästan tills min psykolog kommer tillbaka.. Han massor att snacka av mig om.. Dumt att hon blev sjukskriven just nu..