Problem problem problem..

Kan nånting gå bra nångång..
Sömnen är åt helvete.
Mitt förhållande är åt helvete.
Hela jävla livet är åt helvete..

Min psykolog ringde mig idag och berättade att hon ev behöver vabba på onsdag, då ville hon boka en ny tid till nästa vecka. Hon passade såklart även på att fråga hur det var med mig och med sömnen..
Då kom vi inte på vad som hände i helgen och förra helgen.. Sen var allt igång. Har inte pratat så mycket om mitt förhållande på sista tiden med henne, då det inte är nåt jag prioriterat. Eller det kanske lät fel. Det har liksom rullat på här hemma och jag har sett det som viktigare att försöka få mig själv på fötter..

Men efter vårat "lilla" gräl förra helgen och det som var nu i helgen kände jag att jag måste få ur mig det. Har legat hela natten och funderat på om det verkligen är det här jag vill...  Vill jag ha det så här¨? Den frågan vet jag ju svaret på, Nej jag vill inte ha det så här. Jag måste kunna få träffa mina vänner när jag känner för de. Jag kan ju inte alltid gör som han vill..
Tappade den röda tråden men ville iaf komma fram till att jag nu har både insomningstabletter och sömntabletter, så i natt ska jag SOVA!!  Då kanske måendet blir lite bättre och jag kanske iaf orkar börja ta tag i det. Man måste ju börja i nån ände.. Först sova sen livet...