Idag har varit en bra dag.. Mina sömn- och insomningstabletter gör verkligen underverk.. Att lite sömn kan göra så mycket.. 

Saknar såklart att sova bredvid någon. Och saknar honom överhuvudtaget. Men jag sover tack vare piller. Så underbart..

Tillbaka till saknaden, trodde inte det skulle kännas så här jobbigt när jag var så säker i mitt beslut, men det var nog mycket ilska som tog beslutet.. Va bara så jävla less. Fick ju knappt gå utanför dörren.. Nu har jag gjort vad jag vill i några dar och njuter av det.. Kunna gå och ta en kaffe hos nån och vara snacka skit utan att det blir bråk.. Eller att jag måste ta med honom..

Men samtidigt är det ju han jag älskar och när ilskan lagt sig finns kärleken kvar. Då kommer saknaden...

Saknaden är ibland olidlig.. Det liksom hugger, skär, ilar och river i hela bröstet..

Jag vill vara men honom, men just nu går det inte.. Han måste ändra sig och acceptera mitt liv.