-tänk positivt eller ryck upp dig så kommer allt bli bättre.. Om det ändå vore så jävla enkelt hade jag gjort det för länge sen. Dessutom tycker jag att jag ofta gör det. Men om det vore så enkelt, att bara tänka positivt hade hjälpt, hade nog hundra tusentals människor gjort det tidigare.

Nu för tiden känns det allt oftare okay att finnas till. Det kanske inte varar så länge men känslan kommer oftare. Men det finns ju en baksida av allt. Högre toppar, djupare dalar. Dalarna är som stora svarta hål som man sugs ner i, så måste man klättra den långa vägen upp till toppen igen. För att sen rasa ner.

Där nere vill jag inte finnas till.  Då spelar det ingen roll att jag har världens underbaraste familj och bra vänner. Det betyder ingenting. Jag finns till för min familjs skull. När ska jag vilja leva för min egen skull?