...

Håller inte ens reda på vad det är för dag.. Går bara runt här inne i min lilla bubbla.. Ibland kommer personalen och spräcker skalet på bubblan. Dom tvingar mig prata.. Jag vill inte prata, jag har inget att säga. Jag är tom.. Tom på tankar, tom på känslor. Inte ens ångesten gör sig påmind.. Det är skönt.. Tänk om man kunde ha det så jämt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0