Vart är ljuset? Ser bara mörker... Ge mig iaf lite ljusglimtar, så jag vet att det finns ljus där bakom molnen.. 

 

 

 

Idag har jag varit hos psykologen, det var skönt att få komma dit och snacka ur sig lite tankar som snurrat i huvudet ett tag. Hon har så bra svar på allt.. Hon vet precis när jag gör mina tankevurpor. Då kan hon rätta mig och få mig att tänka om..

 

Känner mig så liten och obetydlig idag. Gick till gymmet och skulle träna men efter 20 min på löpbandet fick jag mer eller mindre panik. Kände mig som ett barn som tappat bort mamma i folkmassan.. Så jag gick hem igen. Får göra ett nytt försök imorgon igen.. 

 

När känslan av att vara värdelös och obetydlig kommer mår jag skit..  Psykologen förklarade då för mig att det inte är helt ovanligt att man tänker så i min situation. Och jag förstod hennes resonemang.. Men jag har mycket att  lära innan jag är där. Det sjuka är att jag knappt minns nåt av mitt liv och det jag minns känns mest som jag sett på film eller läst i en bok.. Obehagligt men sant.

Vi jobbar mycket det att återfinns känslor till lilla det jag minns i hopp om att fler minnen ska komma tillbaka..