Måste, måste, måste..
Idag är en dag när ångesten är lite värre än vanligt och jag vet inte varför. Förmodligen är det för att jag är väldigt trött. Eller så är det helgens ångest som sitter kvar. Blev lite alkohol i fredags och det ger mig alltid ångest. Grym ångest. Dagen efter vill man hellst bara somna under täcket och aldrig mer vakna. Sån ångest har jag idag. Igår lyckades jag städa bort den ganska bra. Så nu är det lite renare här hemma. Men idag kan jag inte ens ta mig för nånting. Sitter här, klickar upp ruta efter ruta, men gör ingenting.
Måste snart bestämma tillsammans med min lillasyster var det ska stå på banden på buketten till begravningen. Och det är inte världens lättaste. Nån som har nåt förslag? Vill ha nåt fint och "personligt"..
Har inte varit i stallet sen min syster gick bort. Har helt enkelt inte orkar åka dit, men idag har jag bestämt mig. Jag måste komma igång igen. Jag vet ju att jag mår bättre när jag varit där, men så är det ju det här att ta sig iväg.. Hoppas jag får en spark i arslet idag.. Måste, måste, måste iväg..
Nu blir det Hajar som hajar i väntan på skjuts till stallet.
(Till dig som ringer mig. Vill du mig nåt finns jag tillgänglig dagtid. Kommer du på nåt att säga mitt i natten går det väldigt bra med ett sms. Fast jag trodde vi hade pratat klart med varann. Eller är det som vanligt att allt är på dina villkor?)
In the arms of an Angel..
Jag tror jag ännu inte förtstått vad som hänt. Trots det känner jag en otrolig saknad och stor tomhet i mig..
Fick ett samtal från mamma på lördag eftermiddag. Hon berättade att min syster låg på intensiven och sa att läkarna inte visste om hon skulle klara sig.
Jag och lillasyster åkte dit. Fick prata med läkaren innan vi fick träffa henne. Någon hade hittat henne liggandes på kyrkogården. Han berätta att hon hade kommit in med bara 24 grader i kroppstemp, och att hjärtat hade stannat flera gånger i ambulansen, att hon fortfarande inte hade regelbunden hjärtrytm och att hon inte andades..
Då låg hon på dialys för att få varmt blod i kroppen. Det skulle höja hennes temp. Efter ca 30 min kommer läkaren tillbaka och berättar att hon har fått igång hjärtat och att hon chippar efter luft.. men vi skulle fortfarande inte ha för höga förväntningar på att hon kommer överleva.
Tre timmar senare är hon nere på intensiven igen, då får vi äntligen träffa henne. Hon ligger nersövd och är fortfarande lite nerkyld, dom vill hålla tempen låg för att förhoppningsvis klara henne från hjärnskador, om hon vaknar igen..
Vi sitter ned henne ungefär 2 timmar. Det ser ut som hon sover. Håller man henne i handen kramar hon tillbaka. Hon rör på armarna ibland och det känns som hon ska vakna upp vilken sekund som hellst. Hon har resperator som hjälper henne att andas, men hon påbörjat alla andetag själv. Hon styr själv över sin egen andning. Det är svårt att förstå när läkaren säger att det fortfarande är kritiskt. Hon ser ju så sovande ut. Vi åker hem för att få lite sömn. Jag ber dom ringa om något skulle hända.
Blir väckt klockan 7.45, av telefonen. Hinner tänka en miljon tankar när jag ser att det är privat nummer. En sjuksyster från IVA ringer och berättar att hon nu har slutat andas och att dom vill vi kommer in så fort som möjligt. Ringer lillasyster, vi gör oss klara och åker dit.
När vi kommer från får vi träffa en läkare igen. Han berättar att hon slutade andas en timme innan dom ringde. Och börjar fråga oss om donation. Det kändes så kontigt, varför frågar dom om sånt när hon fortfarande lever. Vi fick gå in till henne igen. Det var stor skillnad. Nu låg hon helt stilla och man såg inga tecken alls på att hon skulle vakna. Hon såg nästan död ut. Men när man höll henne i handen kände man hennes puls.
Vi var på sjukhuster hela dagen, jag ringde efter mamma när jag säg hur illa det var. Mamma kom. Och senare kom min andra storasyster och hennes dotter. Ringde även lite andra människor i Monicas omgivning som jag tyckte hade rätt att få säga hejdå. Folk kom och gick och min systers tillstånd var oförändrat. Kvar var jag mina två systrar, min systerdotter och min mamma. Vi var kvar hela tiden. Vid 17 tiden gjorde dom ett test för att kolla hjärnan, det visade att hon med 99.9% säkerhet var hjärndöd. Vid 20 tiden gjorde dom om testet och fick nu bekräftat att hon var hjärndöd. Hon blev dödförklarad kl 20.58.
Vi hade kommit fram till tillsammans att donera organ om det fanns möjlighet till det. Men efter en timmes väntar ändrade vi vårat beslut och ville hellre skicka kroppen till rättmedicin, för att försöka få en förklaring till vad som kan ha hänt henne. Hur det kom sig att hon blev liggandes ute i kylan.
När vi vid 21 tiden var inne och skulle ta farväl av henne, kändes det overkligt. Hon låg fortfarande i resperator. Och fick massa mediciner via dropp, så hjärtat slog fortfarande och hon andades. Det är svårt att förstå att hon är död då. När vi bestämde oss för rättsmedicinskundersökning, stängdes respratorn av. Vi var med henne hela tiden. Det känns bra att finnas för någon in i det sista, men fan så ont det gör i hela kroppen att se sin syster död.
Monica, hälsa pappa..
Vi ses sen..
Jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder någonstans..
Har varit skittrött hela dagen. Vad gör jag fortfarande vaken då? Hade tänk lägga mig en stund efter jobbet, men som vanligt blev det inte så. Bella ringde och ville komma hem efter skolan. Hon hade med sig en kompis, så det var fullt ös här, jag städade och dom släpade fram mer och mer saker.. Tills hon åkte hem vid halv fem. Då var det dags att äta. Som tur var hade vi bestämt att vi skulle äta pizza idag, då slapp jag ialla fall laga mat.. Sen fanns det tvätt som behövde tas hand om och så glömde jag så klart handla lite grejer när jag va på Trossen tidigare, så jag blev en sväng dit oxå. Så har vi avlusat oss, Bella har löss igen. :( Fan så trött jag är på dom där äckliga krypen.. Och jag får ju som vanligt panik och måste avlusa mig själv oxå. Där av all tvätt som måste tas hand om.. Har iaf bäddat rent i alla sängar och tvättat alla mössor och allt som kan tänkas ha kryp på sig..
Skulle ha bakat och fixat inför imorgon, men det hans inte med :S Får handla bullar i stället. Jag tycker ju ändå inte om det :P Imorgon kommer bli en lång dag. Har massor att göra, så jag borde ju verkligen sova lite nu.
Satt och kollade igenom lite gamla bilder igår.. Kanske dags att börja träna lite igen. Fan ju fan blivit fet :P
Vill kanske inte vara så smal som jag var förut, men kan ju i alla fall försöka bli av me lite av magen.. Ser ju gravid ut om man jämför med för några år sen. Ska det inte vara tvärtom, att magen blir mindre och mindre ju äldre barnet blir. Jag är fetare nu än vad jag var när Bella var två.. Då är det dags att göra något åt det :P
Ska börja träna magen lite smått. Det behövs verkligen, känner när jag rider att jag inte orkar jobba rätt, för jag har för lite magmuskler.. Sen blir det ju till att cykla till stallet igen när vädret tillåter. Tur att det är ett tag kvar dit :P :P Sen kan man ju alltid försöka rida lite effektivare.. Då kommer det nog bli bra. *Försöker peppa mig själv*
Slänger in lite bilder på vardagsrummet nu när soffan är på plats. Dom är tagna med mobilen, därav kass kvalité. Men det är så många som frågat vad det är för soffa, så nu får ni se den.. Jag är som sagt jätte nöjd och glad.
3:an och fåtöljen..
2:an och en del av 3:an
Försökte ta en helhetsbild oxå, den kanske inte blev så bra, men den får duga.
Halvtidare...
Första arbetsdagen idag, efter julledigheten. Var bestämt sen innan att jag skulle köra halvtid idag, Sen skulle jag börja heltid igen. Var faktiskt ganska taggad till det. Men efter samtalet med läkaren, blev jag halvtidssjukskriven två veckor till. Han tyckte inte jag var redo att gå upp i tid ännu. För mig kändes det lite som ett misslyckande.. Var jätte besviken och ledsen efter samtalet. Men nu har jag tänk om, och tänk rätt.. Det kommer bli bra det här. Det får ta den tid det tar. Sen är jag tillbaka, starkare än någonsin..
Nånting som istället är jävligt positivt är att jag äntligen fått en soffa. Jag är så jävla glad. Äntligen får jag ett komplett fiiiint hem. Precis som JAG vill ha de. Visst finns det mer saker som måste köpas/fixas. Men utan soffa har man ju inte ens ett vardagsrum. Får inte hem soffan förrän imorgon, men jag är glad ändå. Hittade soffan i söndags och när det blev bestämt att den skulle köpas hoppade jag och Bella runt av glädje.. :D
På onsdag fyller min prinsessa 9 år. Det är helt sjuk vad tiden går fort. Synd bara att presenterna blir dyrare och dyrare för varje år. I år önskar hon sig ett ridläger :S
Börjar få lite småpanik. Har inte kommit på nån tårta till henne ännu. Får klura lite mer på det imorgon på jobbet :P Nån som har nåt kul förslag kanske?.?. Har haft Barbie, orm, hello kitty, fia med knuff, stjärna och hjärta.. Hmm undra hur svårt det är att göra en häst, det passar ju med ridlägret.. Eller kanske en hästsko..
Take my tears, they say alot
Dagarna ser ungefär likadana ut. Vissa dagar är värre än andra.
Ibland funderar jag seriöst på att medicinera bort skiten, hur länge ska man orka med allt det här.
Visst har det blivit mycket bättre, men ångesten styr fortfarande mitt liv. Och jag plågas fortfarande av konstiga tankar och funderingar. Kommer dom någonsin försvinna.
Jag vet att jag förr tänkte tanken att det var för bra, för perfekt för att vara sant, och ja så var det ju oxå. Allt är ju byggt på lögner. Och det är det som gör mest ont just nu. Hela jävla 2010 är en lögn för mig.
Alla skriver en årsresumé från 2010, det kan jag oxå göra.
2010 var en lögn. Klart!
Händer säkert lite bra saker oxå, men inget jag kommer på just nu.
Nu är det 2011 och jag ska försöka se allt lite positivare.
Jag har satt igång med ridningen igen. Det känns bra. Ska även börja träna för tränare snart. Så kanske vi kan komma nån vart oxå.
Nyår blev bra. Jag är jätte nöjd me nyårsafton. Lugnt och skönt och jag hade ingen ångest alls, klarade till och med av att dricka lite utan att det brast. :)
Bella lyckades hålla sig vaken till 12-slaget. :) Första gången för henne.
Så vid 12 skålades det i Champagne/Cider precis som det ska vara.
Har inte orkat göra så mycket på jullovet, men igår var vi iväg och åkte lite skridskor, eller barnen gjorde.
Första gången för Emilia. Dom va så duktiga båda två. =)
.........................................................................................................
Everytime you messed with my head
All the things you did and you said
See my scars spell out your name and
You're paralyzin' me
All the times you left me behind
All these tears are no longer mine
Because you took it all the way and
You're paralyzin' me
Memories, they fall apart
Whenever you're inside my heart
Take my tears, they say alot
Since you're the one
Who put them there
When i needed you the most
You were no where to be found
But i still hung on just hoping
For my love to come around
I miss the times
When things were simple
And your heart was mine
I just dont understand how
You could throw it all away
Look up in the sky
Its a bird its a plane
Naw its just me again
Cryin in the rain
I cant figure out why i feel so ashamed
You pushed me so hard that i feel so insane
Everytime i cried
You didnt wipe my eyes
Whenever i was scared
You weren't by my side
The only thing it did
Was it made me wise
So i guess its all good
Cuz it kept me alive
.........................................................................................................
