Sitter på bussen på väg till Nyköping, sjuk som fan.. Hostar och snorar... Stackars alla andra.. inatt höll jag på att kvävas av hostattacker, då insåg jag att jag är rädd för att dö.. Inget ont som inte har nåt gått med sig..
Har haft sällskap hemma.. Stackars människan som delat säng med mig i 2 nätter.. Fick ge bort propavan och stilnoct för att den skulle få sova iaf. För mig blir det inte mycket sömn, hostar verkligen från det att jag lägger mig tills det är dags att kliva upp.. Just nu önskar jag mig sömn...

Hatar att jag måste till Nyköping och träffade läkare och psykologer, kan inte som komma till mig ist.. Bussresan är ju döden.. Men idag ska jag iaf göra nåt kul när jag ändå är där.. Träffa två vänner jag låg inne med..

Var på kryssning i fredag.. Var sjuk redan då, men inte som nu.. Det gick bra, jag överlevde även det.. Och tror jag lyckades lura dom flesta att jag faktiskt är en glad och positiv människa.. Hon som känner mig väl, såg nog igenom min lögn.. Ibland är hela jag en lögn...

I lördags drog jag till stina.. Bästa dagen på länge.. Umgicks med två av dom bästa som finns, två människor som vet vem jag är under ytan.. Vilket gjorde att jag kunde må bra och skratta på riktigt.. Trodde knappt ens det var möjligt längre.. Mådde bra i ett helt dygn.. Söndagen var om möjligt ännu trevligare :) Måste absolut göras om..

Livet är inte bara svart, finns dagar som är mörkgrå oxå, men det är utan nån anledning lättare att blogga när jag är nere.. Det är inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig, utan för att jag vill dela med mig av min vardag.. Vill skapa förståelse hos folk i min närhet..
Jag lider av depression, det är en sjukdom.. Många för med den, vissa väljer att dö, andra inte..

Dagen är faktiskt ganska grå, i grått finns det vitt.. Nånstans och nån gång kanske det är min hur att för en sekund få se allt i vitt... Det svarta borde ju blekas med tiden, men blir det nångång vitt då???

eller ljög jag nu??

Tycker faktiskt vardagarna är lättare än helgerna.. Tror det är rutinerna.. Jobba, äta och sova. Man behöver Inte tänka så mycket, allt går av bara farten.. Sen är dagen plötsligt över.

Känner mig trött och inser att det här inlägget blir mest bara massa svammel.

Hur som helst, nu vet ni att jag lever..

Min finaste som håller mig uppe när livet känns tungt..

Vaknade kl 3.. Sen dess har jag försökt somna om, det går mindre bra.. Varför rinner tårarna?? Jag vet ju inte ens varför jag gråter.. Allt är bara så jävla meningslöst..

Mår skit idag igen.. Varför blir det så här för? Pallade inte ens jobba.. Knarkar sobril och lergigan för att överleva dagen.. Kroppen skakar, hjärtat slår och tankarna snurrar.. Helvetes jävla ångest, försvinn!!! Motarbetad av mig själv..

Var fan ska jag vända mig när jag behöver prata?? Vem kan lyssna och vem jan man lita på??
Ibland funkar ingenting, tankar och känslor samarbetar inte.. Hur gör man då??
Jag vet precis vad jag vill trots mitt dåliga skick....

Vaknade men världens ångest, fortfarande inga piller.. Knarkar Lergigan och Sobril, i hopp om att överleva dagen.. Vill inte in igen, måste kämpa!!