Jag har djupa tankar igen.. Tyvärr är det mörka djupa tankar.. Den gnista av hopp som började tändas i mig blåstes ut.. Vad är egentligen meningen med livet?

Jag orkar inte längre kämpa för att må bra, jag kämpar ju för alla andras skull. Vad får jag ut av det?

Vad kämpar jag för? Jag vet ju inte ens vad jag vill? Vad är målet med att kämpa? Varje dag är en kamp? Vad får jag för det?

Ju mer jag ler, desto ondare gör det i mig!!

Nu snurrar tankarna igen.. Vem är jag?
Är jag det glada spralligt Anna som tar initiativ och både hörd och syns?
Eller är jag den Anna och är lite tillbakadragen, blyg och avvaktande?
Eller den Anna dör ångesten tar över, där man ångrat allt man gjort...
Hur lär man sig att acceptera alla sidor man har? Orkar man leva ett helt liv utan att hitta sig själv?? Är det det man lever för? Att komma på vem man egentligen är?

Jag känner mig vilsen...

Har läkartid och psykolog tid i Nyköping idag.. Och senaste gångerna har jag klarat att åka buss.. Så jag har inte ens oroat mig för idag.. Tills jag klev på bussen och inser att det är en skolbuss jag åker med.. Den är smockfull av folk och paniken bara växer.. Vad i helvete gör jag nu? Och hur undviker man en ångest attack med så mycket människor omkring sig?? Sitt still, tänk på andningen och beskriv saker runt omkring dig... Andas, andas, andas....

Alltid när jag mår dåligt blir jag dålig på att äta.. Även denna gång rasade jag i vikt.. När jag blev inlagd åt jag först ingenting.. Tog nästan en veckan innan jag började få i mig mat igen.. Då åt jag halva portioner.. Sen försvann matlusten igen, och ångesten var så kraftig att jag ofta kräktes, vilket betydde att jag inte fick behålla så mycket mat.. Då började dom ge mig näringsdrycker och höll koll på mig så jag iaf fick i mig tillräckligt med vatten..
I samma veva ökade dom min dos ångestdämpande och tillsatte zyprexa.. Det är en stämnings stabiliserande tablett. Då kom sakta men säkert matlusten tillbaka.. Nu har jag gått upp i vikt och väger några kilo mer än jag gör normalt.. Vilket gör att jag känner mig tjock.. Så idag efter att ha ätit bullar och tårta bestämde jag mig på riktigt för att börja träna.. Det var första gången jag var på ett gym, men absolut inte sista.. Jag ska ner i vikt igen men på
ett bättre sett än att svälta mig själv..

Vet inte om jag nämnt tidigare att jag red lektion igår.. Har ridit en gång på fyra månader och då bokar jag en privat lektion.. Det gick bra och jag är nöjd med tanke på hur dåligt skick vi båda två är i.. Har anmält mig till tävling den 6 oktober, behöver bara hitta nån som kan köra.. Har som mål att starta medelsvår till våren... Sen sm i sommar.. Alltid roligare att rida när man har ett mål..

Sitter på bussen på väg tillbaka till Nyköping.. Har varit hemma och träffat kurator och kiropraktor.. Eftersom jag blir utskriven på måndag, så provade jag och Bella att sova hemma.. Det har gått jättebra. Nu blir nästa Trosabesök lördag till söndag.. Bella ska ha klassträff på söndag, då tänkte jag vara med, men jag får nog ta med mig mamma som stöd..

Det börjar bli mer och mer motigt att åka tillbaka efter permisarna, och det är ju ett steg i rätt riktning.. Passade på att städa lite nu när jag var hemma, känns bättre att ha det fint när man kommer hem..

Sitter på bussen på väg mot Nyköping.. Har varit i vagnhärad och spelat poker.. Trevlig och kul att komma bort från avdelningen en stund.. Men det ska ändå bli skönt och komma tillbaka..

Har många gånger frågat mig själv vad ni vill vill läsa om.. Nu behöver jag inte fundera längre, varenda gång jag har en dipp i mitt mående och jag skriver ut det i bloggen dubblas antalet läsare..
Valde att skriva ut i bloggen och på fb att jag ligger inlagd för att det inte skulle snackas så mycket om det, men det gör det visst ändå.. Jag är inte tvångsintagen och ligger inte heller inne pga missbruk..

Det är när krisen kommer man vet vilka som är ens riktiga vänner. Tack alla ni som visar att ni bryr er.. Alla sms och. besök betyder sååå mycket för mig...